Jag älskar ord. Både ord i verbal form, och ord i skrift. Det finns inte mycket som kan väga upp en fysisk beröring från en människa man innehar känslor för (oavsett vilka slags känslor det är) - de vackraste orden i världen kan inte väga upp en kyss som känns ända ner i knäna eller en lång och kärleksingivande kram från en kär vän, det är ett tveklöst faktum. Men ord, de är så universella.

För att en fysisk beröring på riktigt ska kännas i hjärtat, behövs det nästan alltid att man har ett speciellt band till personen i fråga. Det är ju inte precis så att man blir rörd av att få en kindsmekning eller puss av vilken random person som helst. Men ord, de kan beröra även om man inte känner människan som uttalat dem eller skrivit dem. Hade Barack Obama kommit fram till mig som vilken random person som helst och kramat mig, hade jag bara tittat på honom och sedan dragit ett lätt "Okej.. Awkwaaaard.." och sedan gått vidare. (Okej, där överdrev jag lite. Fullt så ohövlig är jag inte.) Men när jag bevittnade hans segertal på televisionen efter att han hade vunnit valet, då föll tårarna oavbrutet. Och allt för att han genom ord hade gett mig lite av sig själv. Att ge en liten bit av sitt fysiska jag, det berör det också. Men då krävs det att en relation finns mellan människorna i fråga. En kram från en främling ger mig sällan tårar i ögonen, men när jag t.ex. läser Michaela Forni's inlägg om kärlek, då faller de utan någon som helst hejd.
Det är ordets vackra konst. Att man kan beröra vem som helst, när som helst. För det som är så otroligt med ord (och främst då skrivna ord) är ju att de består. Jag kan inte beröras fysiskt av August Strindberg, eftersom han sedan länge är bortgången, men istället kan jag lägga mig och läsa en roman av honom och uppleva en beröring på det sättet. Det tycker jag är otroligt.

Ord är något vi ska värdesätta och se till att använda oftare, och på rätt sätt. Finns det verkligen någon egentlige anledning till att ödsla din tid och energi på att skrika de där fula orden till din bästa vän, när du bara enkelt kan be henne be om ursäkt och sedan stryka ett streck över det hela? Det är ju så mycket behagligare med fina ord än det motsatta, så varför envisas vi med att vara så elaka mot varandra? Det är ju så mycket trevligare att vara snälla mot varandra :)

Ni är vackra, kära läsare.
Godnatt.