Guess who?

I lördags var jag och hälsade på en kär vän i centrala Stockholm. Hans namn är Fredrik, men jag (och endast jag) brukar få kalla honom Fredde. Fredde är min allra bästa vän, och jag är hans.
Fredrik jobbar på ett stort nationellt företag som jobbar med.. Hm, ja.. Vad ska man kalla det? Marknadsföring av sig själva kanske? (Nej, han är inte strippa. Och syftar ni på p-filmen han spelade in i gymnasiet ska jag be att få tala om att killen som spelade in filmen sa att den skulle användas som utbildningsfilm på KTH. Ni ska veta var förbannad Fredrik blev när han fick veta vad det egentligen var för en film. Så arg att han tog två sockerbitar till kaffet, istället för en. Han blir inte så lätt arg, min Fredrik.)

Det är en liten åldersskillnad mellan Fredrik och mig, men jag tycker om honom ändå. Han kanske inte har något hår på huvudet och har t-shirtar som är äldre än mig, men det är ju faktiskt insidan som räknas.

Fredrik är faktiskt ovän med en av mina föräldrars närmsta vänner. Den gubben har inte heller något hår på huvudet. Fast han är lite större än Fredrik, och pratar jättetungt. Ibland vill man bara springa fram och ge honom hjärt- och lungräddning, bara för att han andas så himla tungt. En inhalator tycker man ju iallafall att han skulle ha haft med sig, Göran. Ja, det är alltså hans namn. Hans allra närmsta (alltså jag, och möjligen hans fru) brukar få kalla honom för smakliga smeknamn, som jag tyvärr inte kan avslöja här. Top secret.


Men tillbaka till min vän Fredrik. Här ovan ser ni hans hus, det vaniljvita i mitten.
Ett mycket vackert hus, om ni frågar mig.

Jag älskar min Fredrik. Och jag bryr mig inte om att han kanske är den största maktinnehavaren i Sverige just nu. När vi umgås är det jag som alltid får bestämma. Vilken färg på slipsen han ska ha, hur han ska låta klippa håret, och hur många rika vi ska gynna för dagen. 

Han är förresten ofantligt upptagen just nu, min Fredrik. Just nu är hans företag inne i en kritisk period, och det är ju klart att han ställer upp för kollegorna. Han är så otroligt givande, min Fredrik.
Men till hösten blir det kanske ändring på det, kanske får han lite semester. Då ska vi åka till Ibiza, bara Fredrik och jag. Eller så sätter vi oss och filar på nästkommande års budget. Det är inte riktigt bestämt än. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback