Becksvart utanför fönstret. Värmeljusens tid nalkas. Och jag - sommarårstidens största fan - bara mår. Ska bli skönt med lite mörker. Att vardagen rullar igång igen, att man får skapa sig lite rutiner. Att det börjas sättas press på en igen. Att man får prestera. 
Tända ljus och mysa ner sig framför en halvtaskig film, och bara njuta av närheten och värmen. Gosa ner sig i soffan på skolan långt efter att lektionerna tagit slut med de finaste och prata strunt i flera timmar. Smutsa ner skorna i stora vattenpölar och känna att livet är här och nu. 

Regn. Mörker. Trygghet. Umgänge. Fyra saker som tillsammans kan vara det absolut mysigaste som finns.

Den här kvällen var ett perfekt exempel på hur de fyra kan kombineras till något exceptionellt. En hög med fina människor, nedtryckta i en soffa framför en uppsättning med Rock Band och en hög med chipspåsar. Sen hemgång, med regnet traskandes nedför rutan och Sex Pistols och Robbie Williams på radio. 

Imorgon bitti står väckarklockan på tidigt. Jag och mamma drar oss uppåt landet igen, minsann. Hälsa på bekanta och äta oss proppmätta på thaimat står högst upp på vår agenda. (Eller iallafall min.) Mitt skrivbord är fullt belarmat av kläder som ska med, och väskan är halvt packad. 

Skuttar i säng och packar färdigt imorgon. Tur att mor tycker om att köra, så jag kan ägna bilturen åt att dejta herr Blund några timmar till.