Hämtade upp en flicka tidigt imorse vid busshållplatsen och tog med henne på en spontantripp till grannorten. Nödvändigheter och onödigheter inhandlades, fniss fnissades, pengar försvann. Till och med hanns det med att möta upp två sötsaker till flickor för en fika. 

Tänk att något så simpelt som två goda väninnor i en bil, med basen dunkandes så backspeglarna skallrar och en hög med sötsaker tryggt vilandes vid passagerarens fötter, kan göra så gott. Kan vara den bästa starten på dagen man förmodligen kan ha. Kanske slår det till och med att vakna upp till mjuka kyssar i nacken.
Klart är iallafall att jag, när jag sedan spatserade de få metrarna från bilen till arbetet, hade ett stort leende på läpparna för att jag fått inleda min dag med en av världens finaste människor. Hår gyllene som den finaste halm och ögon blå som det klaraste vatten. Tusen pärlor runt halsen, tufft skinn omsvept runt axlarna. Tuff, snygg böna på utsidan. På insidan ett hjärta av guld, vilandes på en omtänksamhet och ömhet så omfattande och trygghetsingivande som den allra finaste bomull. 

Nu är väskan packad och fröken Ärlemo är redo för nästa spontanresa. Norrbotten med mor minsann. Det ska njutas av vyer, laddas batterier och tillbringas tid med den människan som känner mig mer än någon annan. Vi må alla växa upp, men mamma är alltid mamma.