Nolltvåtrettiofyra

Inatt känner jag ett craving efter att titta på bingolotto eller plus eller något annat vuxenprogram och äta något riktigt osliskigt. Som ett äpple. Eller kanske en slice melon.
Ett craving som kommer efter att man nuddat lite vid botten, och sedan hittat upp till ytan igen. Lite utmattad i själen, trött i ögonen, pigg i sinnet, slö i kroppen. Ändock lycklig i hjärtat.

Förlåt. Jag hatar kryptiska inlägg precis lika mycket som ni, tro det eller ej. Inlägg där skribenten skriver konstiga kodade saker som man som utomstående inte alls förstår ett dyft av. Jag har alltid hatat dem för att de känns som ett rop efter uppmärksamhet. "Jag har mått lite dålig och gråtit en skvätt, tyck synd om mig!" Gud, vad jag hatar sånt. Men jag var bara tvungen att skriva något för att lätta på hjärtat lite.
Vissa försöker reda ut och lätta på sina känslor genom tunga drycker i rökbelagda barer sent inpå småtimmarna. Andra genom blod, rinnandes från en sargad åder på armen. Jag tar till skriften. Allt eftersom jag skriver lägger sig orden som ett täcke runt mina känslor. Känslorna lindas in i ord, och hjärtat lindas in i bomull. Skyddas. Helas. Förstärks.

... Och så är jag tillbaka igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback