Ångesten knackar på

När allt bara halkar ur händerna på en och all fattning om tid och rum sakta försvinner, hur ska man då hitta tillbaka? Tillvaron, omgivningen, ja i princip allt snurrar i rätt riktning. Solen lyser och gräset växer sig grönt, vännerna har aldrig varit så älskade av mig och aldrig har jag kommit så bra överens med mina föräldrar. Men här sitter jag, med tusen läxor i famnen och noll inspiration. Noll i styrka. Ingen lust till något.
Hade det här varit ett tvspel hade jag snarast varit tvungen att hitta mig ett litet rött hjärta för att ladda upp min energibar. Tiden springer iväg och jag hinner inte med. Jag har ingen energi. Jag orkar inte med att min framtid ska grundas på det jag i detta nu presterar, för det jag presterar är inte gott nog. Kalla mig vad ni vill, men skolan är mitt liv. Min framtid. Utan skolan och utan mina prestationer skulle jag vara nästintill ingenting. Suck. Jag orkar inte.

I ett försök att få fatt i tillvaron igen tar jag mig en kall dusch för att sedan begrava mig i läxorna. Och på riktigt den här gången. Inget fjöspluggande där facebook står på i bakgrunden och musiken får 99% av min fokus.
Om det så ska ta hela natten ska jag kunna vakna upp imorgon bitti utan prestationsångesten ringandes i öronen och skrivbordet belarmat med uppgifter jag inte tagit mig för att göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback