Å jisses, vad tre dagar kan gå fort! Tänk, när jag låg där i min säng på söndagskvällen ville jag att kvällen aldrig skulle ta slut. När jag steg upp i måndags ville jag bara gå och lägga mig igen. När jag steg av bussen, och lunkade iväg till skolan med min feta ryggsäck och mina irriterande skidor ville jag bara springa åt andra hållet. Och när jag, just innan vi skulle gå på bussen som skulle ta oss till Ammarnäs, tog en snabb sväng till toaletten, ville jag bara låsa in mig och stanna där hela fjällturen. Men, livet var mig barmhärtig och jag överlevde, och det med marginal.

Under dessa tre dagar har vi fått utstå en otrolig fysisk påfrestning, tråkigt ihophafsad mat och skavsår på både hälar och öron (hej, ni söta små älskade människor som aldrig kan sluta prata i bussen när man bara vill att det ska vara tyst. ni gjorde min måndagsmorgon. tack för att ni finns, och för att ni förgyller min vardag när jag minst behöver det. tack.). Vi har gått ner oss i djupsnö och svurit över att skidorna har åkt åt helt motsatt håll än vi velat. Vi har utstått kyla och väta, båda i en enda stor orgie ackompanjerad med klagan och dess kompanjoner, svordomarna. Vi har tyckt synd om oss själva och varandra, och utmattade tittat bort mot horisonten och önskat oss bort. Vi har stängt in oss i snögrottor och genomlevt en natt kantad av fuktiga sovsäckar och obeskrivlig kyla. Vi har genomlevt en fjälltur. 

Men vet ni vad? De bra stunderna överväger, så här i efterhand, de dåliga. Jag har ont i både ben och rygg, armar och fötter, men inombords är jag lugn och otroligt glad.
Som motsats till all den där miserabeliteten (det är inget riktigt ord, va?) har vi fått uppleva en obeskrivligt bra sammanhållning mellan människor som kanske aldrig tidigare ens sagt ett ord till varandra. Vi har fått uppleva den svenska fjällen i strålande solsken. Vi har fått dela skratt när man knappt kunnat andas, med människor man aldrig riktigt har delat något med förut. Vi har fått dela nytta med nöje, på ett otroligt behagligt sätt. Vi har blivit många kunskaper, men också minnen och upplevelser rikare. 

Jag är otroligt positivt överraskad över hur de här tre dagarna utspelade sig. Kunskap, glädje, en grym sammanhållning och erfarenheter för livet. Nog låter väl det bättre än utmattning, skidåkning, snögrottor och sömnlöshet? Men även om skidåkning och sömn i bivacker inte lockar för fem öre, måste man lära sig att inte dra förhastade slutsatser och döma hunden efter håren. 

Vi hade en grym vistelse i fjällen, och trots att jag aldrig varit så utmattad och aldrig varit så trött på skidåkning i hela mitt liv, skulle jag helt klart göra om det. Helt klart.

Men nu gör utmattningen i kroppen sig påmind, och huvudet börjar kännas tyngre och tyngre. Jag tror att jag inom kort förflyttar mig till sängen och läser lite, för att sedan få mig en god natts sömn i min alldeles egna säng. 

Man kan ju, trots upplevelser och skratt på annan ort, inte komma ifrån att hemma är bäst.

Ta hand om er. 
Puss.