Somnade halv tre inatt.

Varför, varför, varför är jag vaken nu?

Fröken Svensson ligger och sussar gott bland mina sänglinnen och lurvtussen snarkar gott i familjens skinnsoffa. Kanske skulle jag ha eldat? Herregud, jag känner mig som en liten hemmafru. GÅ OCH LÄGG DIG, IDIOT.

Känner mig inte speciellt skrivarglad idag, men skriver ändå. Tokigt.

Tänk, vilket slöseri det är med en tidig morgon för en person som mig. En person som inte tagit en joggingtur på säkert tre år (som, for the record, skedde under tvingade premisser med slagordet "du börjar se ut som en lastbil, tjockis. he ut de!") och som sällan skulle sätta sig och lösa korsord med en kaffekopp på morgonkvisten. (Sannerligen tokig rutin, det där med tidiga mornar. Stiga upp för att sitta vid matbordet i tre timmar och försöka reda ut vad 'devalverad pension' med tre bokstäver kan vara, för att sedan sätta morgonkaffet i halsen när man ser att sudokun på något mystiskt sätt har fyllts med 11 styckna nior. Morgonen, mina vänner, är ämnad för att försovas!)

Näe. Tacka vet jag sovmornar. (När syftet faktiskt matchar resultatet.)

Ska nog ta och hoppa lite på hunden och tvinga henne att leka med mig. Har jag tur kanske hon flätar mitt hår.