Turkiet levererar praktiskt taget varje år när det kommer till Eurovision. Mor ve Ötesi med Deli från 2008 är en av mina absoluta favoriter från tävlingen under 2000-talet, och ikväll gjorde de det igen. Levererade. 

Jag föll handlöst och nu kan jag inte sluta fascineras. Låter som Skillet och Linkin Park, med lite europeiska influenser. Mm-mm-mm, I'm loving it.

Denna kommer att gå varm i mina högtalare den närmsta framtiden, det kan jag lova.


maNga - We could be the same

Fredag. En morgon med grabbarna grus på skolan. Bal. Vackra par på röda mattan. Glädjetårar rinnande nedför undertecknads kinder, orsakade av hennes flickors skönhet. Kvällen nalkas. Kortkort och sotade ögon på hotellet. Alkohol på sidentyg. Glada och danssugna ungdomar. Teknikpojkar som skakar rumpan, flickvänner som skakar på huvudet och fnittrar. YMCA och MJ pumpandes ur högtalarna.

Linkin Park - Bleed It Out Live (Trumsolot två och en halv minut in i videon är to die for)

Ge mig en livekonsert med Linkin Park och jag kan dö lycklig.

Jag håller fast vid att underarmarna måste vara guds gåva till kvinnorna. De levererar alltid.

Ett stilla regn mot taket, Sex and the city på Tv3 och så jag, liggandes på sängen med favoritkudden under hakan. Kan det bli så mycket bättre en sen tisdagskväll? Lägger vi sedan till dämpad belysning och ett riktigt mysigt sällskap har vi ju den ultimata kvällen, eller vad säger ni? 

Jag älskar verkligen natten. Det sänds mysiga serierepriser på tv, läxorna känns plötsligt inte särskilt påfrestande att göra och all stress och alla krav har försvunnit som ut genom ett fönster. Mörker har bytt av ljus och måne har bytt av sol (det betyder inte att jag inte älskar dig, älskade sol).

Röyksopp måste vara den bästa pluggmusiken ever. Grym musik och ingen egentlig text man kan dras med att sjunga med i. Helt awesome. Som bäddat för succé.



Röyksopp - Eple

"När allt känns jobbigt och man håller på att frysa rumpan av sig, vad sitter då bättre än en varm kopp med len och eldröd nyponsoppa?"
... tänkte jag och skuttade nynnande in till köket och började stöka i skafferiet för att finna att vi inte har något som ens kan associeras med nyponsoppa i hela huset.

Om det är något som jag hatar mer än allt, så är det när lärare lägger allt på en och samma period. Femhundratrettio salsprov ska göras och tretusensjuttioelva inlämningsuppgifter ska lämnas in, och allt inom en tidsfrist av två-tre veckor. 

Näe, just nu vill jag bara sätta mig på en liten trappavsats i Gamla Stan och stoja med mina flickor. Inga måsten, inga krav. Bara strålande sol och skratt så att man får magknip. Tunna plagg och varma vårvindar. Jag vill ha lov.



Tillbaka till loggboken över Stockholmsresan. Den tar sig!

Jag är en ganska fascinerande människa egentligen. Istället för att ta tummen ur och göra mina läxor när det är som mest stressigt blir jag superduperineffektiv och får absolut ingenting gjort. 

Hur hade du tänkt att du skulle kunna ta dig in på högskolan utan betyg, fröken Ärlemo?

Det är något med Elin och rullande fordon. Alltid lyckas hon somna när vi andra lyckas hålla oss vakna. Så var även fallet i måndags när vi rullade i riktning mot huvudstaden i vår inbeställda buss. Och elaka som vi är, kunde vi inte låta bli. (Förlåt älskling, men det är ju för att du är så jäkla söt som vi envisas med alla dessa smygfoton!)


Inte nog med att Elin är världens sötaste, Kajsas min är ju dessutom helt awesome. Haha, älskade tokfior!

Om det är något jag önskar så är det att jag skulle kunna återuppleva stunder i det förflutna. Måndagen i juni 08 när jag och mina föräldrar satt på planet till Thailand, torsdagskvällen i juli ifjol när vi stod på Yran i Östersund och väntade på att Takida skulle äntra scenen, ögonblicket efter att jag hade kirrat körkortet. Såna där ögonblick som man alltid kommer att minnas. Ögonblick som för stunden upplevdes stora men som nu i efterhand upplevs gigantiska, ja näst intill livsavgörande. 

Ännu en stund jag önskar att jag kunnat återuppleva är bussresan till Stockholm i måndags. Elva timmar i en buss full av tjattrande gymnasieelever kan många likna med självmord, men för mig var det något helt annat. 

Det jag älskar med att göra saker - resa utomlands, åka på festival, dra ut med vännerna i bilen - är stunderna just innan. De där skälvande sekunderna innan favoritbandet äntrar scenen eller den där minuten innan flygplanet tar mark och man traskar ut på andra sidan jordklotet. För det är då man uppskattar de där händelserna som mest. Det är när man får längta och vänta som man verkligen tar sig tid till att uppskatta och vara lycklig över det som komma skall. När man är mitt uppe i det har man fullt upp med att uppleva, så att den där uppskattningskänslan inte riktigt har plats att infinna sig. 


.

.

Håkan Hellström - Magiskt, men tragiskt

Att få tjattra i några timmar med sina finaste utan att känna press och stress och sedan få slänga på sig glajorna, plugga in lurarna och slumra till Håkan och Unos sövande toner med solens varma strålar spelandes över ansiktet - det måste vara det bästa som finns. Och att sedan få vakna, yrvaken och sliten på okänd ort och känna bussen kränga i kurvorna och se sina finaste slumra ikapp bredvid sig, ja då är det inte långt till tårarna.

Jag älskar när långkörare görs om i nya covers och remixer. När en klassiker får skos om till en hit igen.
Och Lady Gaga... Tja, hon är ju Lady Gaga. Levererar alltid. Fungerar alltid. 



Lady Gaga - Paparazzi (Stuart Price remix)

Hemma igen. Vill inte vara här. 

Dags att börja skotta läxor igen. That's all. Puss.

Just nu sitter jag i en mycket behaglig situation. Hela morgondagen kommer att spenderas i en buss, så det ligger egentligen ingen som helst press på mig att gå och lägga mig på anständig tid. Och för en sann kvällsmänniska som mig, kan det bara inte bli mycket bättre än så här.

Men trots det ska jag lyda min kära mor och hoppa i säng. Hade jag ansett mig ha något vettigt att göra hade jag kanske stannat uppe längre. (Att titta på The Hills på datorn räknas alltså inte som något vettigt.)

Hoppas att ni får en bra vecka, små fina, så hörs vi när vi kommer tillbaka från södern :)
Ta hand om varandra. Puss!

Väskan är packad, huset är dammtorkat, mammas stulna (lånade) ipod sitter på laddning och kameran lika så. Nu behövs bara en lång dusch och manikyrering av naglarna så är jag all set för Stockholm imorgon. Skönt se oooo!

Gud vad skönt det kommer att bli! Vi får hoppas att det blir superduperväder med 50 grader i skuggan och strålande sol 24/7! :) Eller ja.. 15 grader i skuggan kan vi väl iallafall hoppas på? 

Nu ska jag fortsätta se mitt avsnitt av The City och sedan ska jag dra slutspurten innan jag går och lägger mig.


The City - Whitney (solkyssta blondien med leopardklackarna) är så grymt snygg!