Tog en lång och varm dusch för att bli människa igen och rensa mina tankar. Lät all stress och pessimism likt de varma vattendropparna kondensera och försvinna upp mot taket och bort. Nystade. Vände upp och ner. Mediterade.
Grävde djupt ner i mina nuvarande studier som givit mig sådan ångest på sista tiden. Funderade kring utformning och utförande. Fann tankar som gömt kurragömma med mig när jag försökt fokusera.
Lät både mina tankar och min hud skrubbas rena från smuts. Orenhet. Negativitet. Höjde successivt temperaturen tills vattnet gav mig gåshud av hetta. Lät det så dö ut och kände mig ens lite lättare. Lite mindre bekymrad. Lite lugnare.

Slog på musik som jag i nästan ett år flytt som pesten för att den förknippats med smärta och ondska. Lyssnade på texterna och lät dess innebörder vändas från negativa till positiva. Accepterade. Lät melodins melankoli bli något bra. En sinnesstämning fylld med känslor, inget annat.
Valde att inte relatera. Kände inte att jag riktigt hade förmågan. Tänkte att det här jag hör är inte något jag upplever. Det här är inte en samling soundtracks ur mitt liv. Bara ett album fyllt av vackra, om än lågmälda, melodier och genuina texter. Något jag må ha upplevt, men inget jag upplever nu.

La mig så för att läsa universitetskataloger. Fann något som fångade min blick. Drömde mig bort. En dag.

Lät drivenheten komma tillbaka till mig. Sköt bort min ångest över min framtid som likt ett tomt blad fortfarande är oskriven. Ingen stress. Jag har inget ansvar mot min värld att bli något. Bara jag är lycklig så har jag uppnått mina mål.

Ett mysigt litet gäng flickor, höga på varandra och diverse alkoholspetsade drycker. Handklovar, avataröron och kapsylöppnare i form av lättklädda flickor i en salig röra. Förlorandet av två partners in crime, spontan påhälsning av en hög med donare som bara äääääälskade mitt move att sätta igång Drängarna med Vill du bli min fru (big shocker!) och sedan en lång natt på hotellet kantad av deeptalk, tequila och smärtande fotsulor. Dance, dance, dance!

Fredag kväll. Barnvakt hela helgen. Får man kalla det ofrivilligt? Jag vet, jag vet, det är inte hans fel. Han kan inte hjälpa att han blivit serverad föräldrar som lämnar bort sin ende son under en hel helg för eget nöje. Ursäkta min burdushet men är det en ståndpunkt jag har, är det att föräldraskap för med sig ansvar. Visst var min mamma inte hos mig precis hela tiden när jag var liten, men hon lämnade då verkligen inte bort mig dagar i sträck till bekanta för att åka och festa med sina arbetskamrater. Och då vill jag understryka att jag växte upp med endast en förälder. Den här lille pojkens föräldrar är två.   

Har inte allt för mycket att göra. Drunknar i tristess och anspråkslöshet, to be frank. God, jag måste verkligen skaffa mig en hobby. 

Mörkt. Tyst. Små mummel i de intilliggande klassrummen, annars helt tyst. Ett pågående utvecklingssamtal i klassrummet snett framför mig. Lärverkstad i rummet just framför. Och här sitter jag.

Tunga snöflingor som faller. Tänker på allt och inget. 

Drömmer mig bort till het glögg, tända värmeljus och en varm pläd. Doften av nyskalade satsumas och Love Actually på dvd. Jul, kom nu! Jag har saknat dig.


weheartit.com

Det finns stycken, musik-stycken, som lämnar sinnet blankt från tankar men samtidigt så belarmat av det som hänt och det som komma skall. Stycken som får en att fälla en tår och sedan le ett stort leende, och så fälla en tår igen.

Stycken som får en att önska att man kunde spela piano. Att man kunde låta fingrarna dansa över tangenterna och åstadkomma en slinga så vacker som den. 
Stycken som får en att värdesätta, att vara glad över det man har. Stycken som smälter hjärtan och torkar sorgetårar. Får en att fälla en lyckans tår, bara för att det är så vackert och man känner igen sig så i varenda vacker ton.
Som en saga om kärlek. Up's and down's. Snabbt och långsamt. Hårt och mjukt. Motsatserna ställs mot varandra och packas in i den vackraste och skiraste siden. 

Stycken som får en att älska.

Stycken som River Flows In You.


Yiruma - River Flows In You

Har spenderat mesta delen av kvällen förbannandes min skrothög till dator, ilsket inpräntandes siffror i sudoku efter sudoku för att på något sätt hänga kvar i medvetandet och krängandes vattenglas så det skvätt på både golv och skrivbord. Så nu hade jag tänkt vända på kakan i föhoppningen att mina mungipor hänger med och böjer sig uppåt igen. Använda min dator till en av de få sysslor den ännu klarar av (spela OC-avsnitt, vad annars?) och skrapa ihop rat och dammråttor från mitt skrivbord i hopp om att åstadkomma en rumsmiljö som inger både lugn, behag och ett fritt spelrum för näsor att andas utan att nysa ut hjärna och trevliga vätskor.

Det gågna dygnet har, för att hoppa från en sak till en annan, spenderats med en söt liten person vars livsålder idag ökat med ett helt år. En trerätters har lagats och krängts, presenter har givits och pussar har pussats. Dessutom har allas vår DiCaprio bevittnats i en thriller, där hälften av publiken satt bänkad i spänd trans medan den andra hälften stod för en mer passiv roll - lodrät position med ögonlocken prydligt stängda.

Morgondagen kommer att bjuda på lite allt möjligt. Förflyttning av släpvagn med styvfar och läsande av plugg som sedan kommer att lämna över stafettpinnen till klart fåfängare och trevligare sysslor, som lackande av naglar och lockande av hår. När sedan kvällens stass och partyklackarna packats ner, kommer det att susas upp med en röd fara till en söt pojke för att sedan fortsätta till en blondin till skönhet och ett hus förhoppningsvis smockat av partysugna vänner och bekanta.