Somnade halv tre inatt.

Varför, varför, varför är jag vaken nu?

Fröken Svensson ligger och sussar gott bland mina sänglinnen och lurvtussen snarkar gott i familjens skinnsoffa. Kanske skulle jag ha eldat? Herregud, jag känner mig som en liten hemmafru. GÅ OCH LÄGG DIG, IDIOT.

Känner mig inte speciellt skrivarglad idag, men skriver ändå. Tokigt.

Tänk, vilket slöseri det är med en tidig morgon för en person som mig. En person som inte tagit en joggingtur på säkert tre år (som, for the record, skedde under tvingade premisser med slagordet "du börjar se ut som en lastbil, tjockis. he ut de!") och som sällan skulle sätta sig och lösa korsord med en kaffekopp på morgonkvisten. (Sannerligen tokig rutin, det där med tidiga mornar. Stiga upp för att sitta vid matbordet i tre timmar och försöka reda ut vad 'devalverad pension' med tre bokstäver kan vara, för att sedan sätta morgonkaffet i halsen när man ser att sudokun på något mystiskt sätt har fyllts med 11 styckna nior. Morgonen, mina vänner, är ämnad för att försovas!)

Näe. Tacka vet jag sovmornar. (När syftet faktiskt matchar resultatet.)

Ska nog ta och hoppa lite på hunden och tvinga henne att leka med mig. Har jag tur kanske hon flätar mitt hår.

Två bilder min lilla Aino lyckats fånga. Båda tagna i mitt Grundfors

Visste ni förresten att jag, om jag i framtiden skulle få en pojke, gärna skulle vilja döpa honom Aino? Ett mycket fint namn i mitt tycke. 

(Haha, och nej, det är inte för att jag är besatt av min telefon eller något. Believe me, namnet uppenbarade sig för mig ljusår före telefonen.)

En kontrasternas dag. Myspys med världens finaste flickor med soppa i matsalen och glass på ortens enda café. Min allra första parering av sladd på vägen dit. Finner mig i helt motsatt riktning med hjärtat pumpande och ögonen uppspärrade. Adrenalin. Panik. Alldeles ensam. Kör vidare. Snäppet försiktigare, snäppet mognare. 

Kvällen spenderad med en av de bästa. Prat om allt och ingenting. Underbart. Kryper till sängs med ett avsnitt av OC för att stänga ute tystnaden. För att stänga ute.. Tja, allt.

Sovmorgon imorgon. Släpar mig till skolan i normal tid ändå. Saknar mina bästa.

Och det enda jag frågar mig är, var är du?

Sen söndagsmiddag i form av pizza som snart åker in i ugnen och några avsnitt av OC får bli det som knyter ihop min vecka. Morgondagen saknar lektioner vilket alltså betyder att min helg fortsätter en stund till. Detta hade jag tänkt utnyttja till mys med världens finaste flickor, och speciellt då min fina fina Madeleine som idag äntrat myndighetsskapet och blivit ett år äldre. 

Fina, fina Madeleine men ögon djupa som brunnar och ett leende som får en att smälta. Madeleine, som jag delat allt ifrån praoerfarenheter i form av skrapning av Storuman Räddningstjänst golv och släckningar av brinnande dockor till resor till fjärran länder. 







En mycket vacker ung kvinna, och en mycket kär vän. Grattis på födelsedagen, Madeleine. Jag älskar och värdesätter dig ofantligt mycket. 

Vardagsrum med ljusa tapeter. Möblemang i mörkt trä, detaljer i ljummet jordnära färger som grön, gul, beige och brun, men också inslag av mustigare färger som rött, lila och orange i ovanliga former och perfekt opassande mönster. Stora canvastavlor med vackra motiv. Stor världskarta i lätt sepia/beige-ton, eventuellt jordglob. Gungstol i mörkbrunt, precis som farmors. Nyckelord: mörkt trä, mustiga färger, skiftande material.

Ett hår som färgats becksvart och sköna familjer på tv. Rester från gårdagens sötsaksbak med sötsaken själv. Inga läxor, inga måsten. En lugn kväll helt enkelt. 

Ibland kan egen tid vara det man behöver allra mest. En stund ifrån det vackert gröna ögonparet och de starka manshänderna som gör en galen av kärlek med minsta lilla beröring.

Två veckor. En stund för att längta. Sakna. Tråna. Och ägna sig åt annat. Skola, vänner, egentid. Och sen när han är tillbaka igen och man får vila sin blick i hans igen, har den där tiden på skiljda håll bara gjort kärleken starkare. 

Nio minuter kvar av programmet, och sedan OC för hela slanten. Som subtitut för söta kyssar och beröring breder jag ut mig i sängen och ägnar några timmar åt att förbarma mig över andras problem. Kränger ett glas vatten, bryter en bit mörk choklad och njuter av lugnet och ensamheten.

Idag suktas det efter killerheels med en prislapp som inte samarbetar med undertecknads plånbok, och filosoferas över livet. Allt detta på tid som egentligen avsatts för plugg. Typiskt mig.

Ur högtalarna strömmar Bon Jovis raspiga stämma ut och på skärmen framför mig flimrar informationstexter om terrororganisationer sakta förbi. Just nu mår jag ganska bra faktiskt.

- Mitt internet har idag fungerat hela kvällen igenom vilket lett till ett ständigt bestående leende på mina läppar. Finns inte mycket mer jag hatar när det kommer till IT och elektronik än när datorn krånglar.
- Sovmorgon till åtta a.m. imorgon = Sen kväll. Ett koncept värt fem gyllene tummar av fem.
- Filosofin så gott som klar att redovisas på torsdag = Nästintill läxfri kväll imorgon = Mängder med mys med en nyss hemkommen skönhet till pojkspoling. Dubbelt upp med gyllene tummar för det!
- Skralt med tunga läxor utöver den stundande redovisningen = En lugn Stina. Nog för att ett högt tempo och utmaningar främjar självförtroendet, men ibland är det bara skönt att ha det lite lugnt.

Nu skall dessa organisationer pluggas in och sedan skall ett mysigt OC-avsnitt slås igång i väntan på att en söt pojkes namn ska dyka upp på displayen intill en grön lur. I miss my boo.

Inatt är en sådan natt när jag älskar allt. Jag älskar mitt liv och allt i det. Mina fina vänner, min familj, min sötaste, mysigaste och absolut finaste. Alla som passerat mig och alla som stannat kvar. Allt i det förflutna som hänt, allt som kommer att hända. Allt som händer nu. Finns nu. 

Ja, jag älskar till och med min livlösa fula kaluffs till hår och finnen som placerat sig mitt på min näsrot. Jag älskar mina kärlekshandtag och mina kraftiga lår. Jag älskar mig och allt jag är. Mitt dåliga minne och min dåliga hörsel. 

Inatt känns det som att jag kan klara vad jag vill. Bli vad jag vill. Och det känns otroligt.

Imorgon kommer allt att vara tillbaka till det vanliga. Vardagen kommer att kännas lika vardaglig och den där oövervinnliga känslan kommer att vara borta. Det vet jag, för jag har varit med som såna här speciella ögonblick förut.

Hemkommen sedan några timmar tillbaka från ett mulet Umeå. Förtär för tillfället 70%:ig mörk choklad i min säng, läsandes bloggar och rensandes kameran från galna bilder från gårkvällen. Gårkvällen, som bl.a. bjöd på en efterlängtad tacomiddag, ett x antal timmar långt lockarmarathon av tre söta flickors hår och Apberget-namedropping och skakande av både rumpa och huvud på en hembygdsgård en mil från den pulserande storstaden.

Berusande dricka, en DJ som scratchade sönder varje låt han kom över, flickvänner som slängdes upp och ner i takt till den pumpande basen av berusade pojkvänner och bord och golv som, av tomma burkar och flaskor, blev allt mer belägrade allt eftersom klungan blev allt mer berusad. Och så en hemgång i en fin liten 240 körd av en snäll pojk och ost- och skinkmackor för att mätta nattahungriga töser innan luftmadrassen bemannades och sleepmode intogs.








Tack för en sup(ar)erkväll (taha) flickor och pojkar! Nästa gång vi bemannar björkarnas stad ska det banne mig skakas rumpa på nattklubbarna i city!

Nu hade jag tänkt invänta en kär väninna för att med henne se en film eller två och prata lite strunt. Ha en fortsatt superb helg!

En lektionslös dag är förbi, allt plugg för veckan är bortgjort, Umeälvsbåten är vinterställd och jag är nyduschad. Nu hade jag tänkt se klart de tio sista minutrarna av mitt påbörjade OC-avsnitt, slipa lite på utseendet och sedan susa upp till metropolen för att mysa järnet med världens finaste.

Och imorgon får man helg. Skönt! På agendan? Gratulera nyligen blivna 20bastare och skaka rumpa tills kroppen värker!

Nej nu måste jag rappa på lite. Får inte spilla alltför mycket värdefull mystid :)