Inatt är en sådan natt när jag älskar allt. Jag älskar mitt liv och allt i det. Mina fina vänner, min familj, min sötaste, mysigaste och absolut finaste. Alla som passerat mig och alla som stannat kvar. Allt i det förflutna som hänt, allt som kommer att hända. Allt som händer nu. Finns nu. 

Ja, jag älskar till och med min livlösa fula kaluffs till hår och finnen som placerat sig mitt på min näsrot. Jag älskar mina kärlekshandtag och mina kraftiga lår. Jag älskar mig och allt jag är. Mitt dåliga minne och min dåliga hörsel. 

Inatt känns det som att jag kan klara vad jag vill. Bli vad jag vill. Och det känns otroligt.

Imorgon kommer allt att vara tillbaka till det vanliga. Vardagen kommer att kännas lika vardaglig och den där oövervinnliga känslan kommer att vara borta. Det vet jag, för jag har varit med som såna här speciella ögonblick förut.