Ännu en valborgsmässoafton till ända. Jobb hela dagen. Katching.

Nej, men allt handlar inte om pengar. Boendet har en atmosfär som gör en så lugn. Känns nästan som att komma hem.

Vackrast idag var ändå att få rulla hemåt och bevittna en färgsprakande himmel i lila och gult. Att få ta blicken av vägen och bevittna brasa efter brasa fridfullt spraka. Känna värmen ända in på huden. Det är något magiskt över den här kvällen. Något som ger kroppen ro. Tänk vad en hög med ris och lite eld kan göra.

Nu - hopp i säng. Börjar jobba 7.30 imorgon.

Jag blir glad av höra Nordman på radion. Blir glad av förlösande skratt med bästa vännerna. Känner pirr och fjärilar i magen när han sätter sig tätt bakom och lägger sin kind mot min hals. När skäggstubben kittlar och ger mig gåshud.

Jag blir glad när saker går den väg jag vill. När all möda ger betalning. När skolarbetet blir gjort och jag har en timme till godo innan sängen kallar.

Hur jag firar? Pyjamasparty och ytlig webtv!

Spenderade gårdagen grävandes och nästlandes i mina förfäders öden. Sökte upp farfäders farfäder i arkiv och byggde min antavla (i folkmun, släktträd) med namn efter namn. Smaskade i mig en helt hyffsad lunch och ägnade sedan min eftermiddag i fotograferingens tecken. Slutare, bländare, ljus, objekt, kreativitet, estetik.. Foto A är minsann en intressant och rolig, men svår kurs.

Susade så iväg med käraste och en hög Lyckselebor till Umeå för att beskåda och underhållas av allas vår Jeff Dunham. Fick mina föväntningar överträffade och lämnade arenan med ett leende på läpparna. Krängde en drickyoghurt och lade mig till rätta i bilsätet för att låta färdens timmar springa förbi. Runt klockan två snubblade jag så ur bilen och i säng, sömndrucken och kärlekskrank efter en prins i mörkblå springare på väg upp mot sin egen residens.

Idag njuter jag av ljumma vårvindar och en strålande sol. Byter vinterdäck till sommardäck, spolar av bilen och känner hur sommaren är i antågande. Känns som att bilens däckbyte kan liknas med den första dagen jag skor mig med ballerinas. Ett sätt att välkomna varmare temperaturer och vackra gröna gräsmattor. En vändpunkt.

Nu, vila ögonen på ytliga chickflickiga webserier och skriva inbjudningskort angående studenten. Hela tjocka släkten ska bjudas in! O, härliga värld, snart smäller det!

Igår bokade jag och mamma flygstolar och hotell för 10 dygn i vackra vackra Thailand. 20/6 bär det av från Arlanda. Åh. Som jag har väntat.

Mamma nyss:

(Stor suck) "Jag vill åka till Thailand nu."
Jag: "Jag med."
Mamma: "Fast.. inte än, jag måste sy klart min väska först!"

Spenderar fredag eftermiddag svettandes på diverse träningsmaskiner med en kär vän. Kommer hem, äter middag, duschar och kallas sedan till grannorten för gofika och långpromenad med två av världens finaste flickor. En promenad som får sig en vändning när en ung stilig herre med finurligt leende stannar till vid vägkanten, och jag helt ovetandes överrumplas. Får mig en lång kram, kyssar och choklad. Andas in honom och känner hur mycket jag saknat honom.

Finner mig så på lördagseftermiddagen, efter att förgäves ha försökt studera med feber och killersnuva, sittandes på sängkanten med tårar rinnandes för kinderna för att jag saknar så att det gör ont. För att jag inte vill vara ifrån honom. Trotsar förkylning och smittorisk och åker upp. Mår skit, men får iallafall ha honom i min närhet. Luta febervarm panna mot hans trygga axel. Vila mina förkylningssvullna läppar mot hans kind. (Och under mitt bloggskrivande spelas One Republic - All The Right Moves och jag kommer till insikt att han alltid handlar rätt och att alla platser känns rätt bara han finns där. Kan tyckas vara en brist på självständighet när en ung man ger en ung kvinna en trygghet hon inte alltid kan skapa sig själv, men jag tycker bara att det är vackert.)

Möter årets vackraste väder när jag kliver ut på måndagsförmiddagen. Känner ironi och ett lätt sting av irritation när jag reflekterar över mitt öde. Att tvingas sitta inne med en försenad uppsats och förkylningstungt huvud när jag hade kunnat springa runt i vårsolen med mina finaste. Men vad är det om inte livet. Fyllt av ironi och orättvisa öden. Det hade ju kunnat vara värre. 

Nybryggt kaffe och vaniljglass är ju faktiskt inte helt fel det heller.

Kiss me, k-k-kiss me
infect me with your love, and fill me with your poison
Take me, t-t-take me
wanna be your victim, ready for abduction
Boy, you're an alien, your touch so far away
it's supernatural, extraterrestrial

Upp över öronen. Så fantastiskt upp över öronen för honom. Känslor så stora att hjärtat rusar och fjärilarna i en hastighet utom denna värld leker tafatt upp och ner i artär och ven.

Tårarna sprutar. Känner en sån genuin glädje i hjärtat. Åh, så här vill jag också gifta mig.

André, du får vad som helst om du gifter dig med mig på just det här sättet. Jag lovar, vad du än vill ha blir ditt. Du kan till och med få välja låt!

Pusselbitarna börjar falla på plats. Känner sådan kärlek och tacksamhet gentemot gudarna som äntligen verkar ge mig lite medvind. Älskar, längtar och glädjs så att hjärtat spricker.

Älskar känslan av den kontinuerliga glädje och säkerhet som fyllt mig på sistone. Älskar att jag vinterdepressionen har släppt taget om mig. Att jag börjar närma mig den jag vill vara emotionellt.

Jag glädjs av indiepopen på P3 i bilen hem. Glädjs av den lätta prestationångesten som smyger inpå och lockar bort latheten. Glädjs när studerarknuten släpper och drivenheten tittar fram från sin gömma. När motivationen kring skolarbetet äntligen visar sig igen. Glädjs av att få kånka ut mina alldeles egna sommardäck ur baksätet. Inger en känsla av vuxenhet i mig.

Älskar att få komma hem och smaska frystorkade jordgubbar omfamnade av lena yoghurtfamnar. Älskar jordgubbar i allmänhet. Längtar till sommaren. Till tunna sommarplagg och sommargräs mot barfota fötter. Sneglar mot min idag tillhandahållna studentmössa som prydligt ligger och laddar upp. Längtar till att få inleda ett nytt kapitel i livet. Att få stänga en dörr och öppna en annan.

Älskar hur han får mig att må. Hur han nästintill alltid kan göra mig glad. Men mest av allt älskar jag hur han alltid är glad med mig. Att han skrattar. Busar. Glädjs. Kalla mig toffel, men det känns som ett privilegium. Älskar att berätta för honom precis hur mycket jag tycker om honom. Att över en söndagsmiddag få berätta att han inspirerar mig till en bättre människa och se honom bli förvånad och tom på ord.   

Känner mig tillfreds med att gymnyckeln efter två års uppehåll åter hänger stadigt på min fula lilla nyckelknippa. Fascineras över hur ett knappt 30minuterspass resulterat i en pigg och glad Stina. (Pigg, som aldrig tidigare varit ett ord man använt i samma mening som undertecknad.) Kan knappt vänta tills träningen är igång på riktigt. Jag har saknat att bege mig in i gymbubblan på eftermiddagarna efter skolan!

Slutligen älskar jag Katy Perry's E.T. Älskar känslan av att vilja lyssna på den hela tiden, men att ändå låta bli av rädsla för att den ska bli uttjatad. Har inte känt samma känsla sedan denna goding lanserades för två år sedan. Älskar texten. Älskar musiken. Älskar Katy. Man, I'm in love.