Vad är en bal på slottet om inte alldeles, alldeles..



Det var vackra klänningar och krispigt strukna skjortor. Trerättersmiddag och några bubblande söta glas med cider. En stark manshand att hålla hela middagen igenom och ett tjejgäng att skaka de lurviga med till midnatt. Det var kärlek, nöje och skratt. Pumpande musik och unga händer uppsträckta i luften till YMCA på dansgolvet. 

Det var bal, helt enkelt.  
En bal, om inte på ett slott så åtminstone med en prins.

I don't speak german but I can if you like

Dagen har spenderats skuttandes i en undanröjd aula till valsmusik i vita kilklackar till balskor. I ett konferensrum diskuterandes Luspen med kommunalrådet och en riksdagsledamot. (Oh, jag vill också vara cool och sitta i riksdagen!) I en blodbuss med fröken Kavat punkterandes blodådror.

Ikväll belägrar jag sötnos lägenhet. Utan honom. Spelar Gagas nyaste album på repeat för att överrösta tystnaden. Tittar på tv4play-repriser och somnar i soffan för att få tiden att gå. Helst av allt hade jag velat krypa ner och se ett avsnitt av Mythbusters, smaskandes på choklad och manshand. Svepa en morgonrock om mig. Tända ljus.

Men det är inte riktigt samma sak utan honom. Det får bli Lady Gaga, läxläsning och en apelsin- och passionsfurktskompott á la Kajsa och Stina istället. Något lite mer stiniskt helt enkelt. På lördag tänker jag kräva obligatorisk morgonrock och youghurtfrukost á la André.


Egypten, januari -11

De handlar om dig, alla mina låtar handlar om dig

Varvar träningsrapport och läsande av bloggar. Spelar Veronica Maggio i mina lätt sprängda högtalareoch känner ett craving efter prinsesstårta. Tänk vad gott. En stor bit prinsesstårta med en lätt sockrad kopp med kaffe. Mums.

För övrigt håller jag på och funderar ihop inspirationslistor. Människor jag finner inspirerande, saker jag vill göra och när (utbildningar, jobb, äventyr - mål med livet helt enkelt), var mina pengar går/behöver gå, materiella saker jag gärna vill/behöver ha, etc. Den senaste månaden har mitt huvud känts som deg av all hets kring betyg, vård av förhållandet och familjelivet, folk som frågar "men vad ska du nu bli när du blir stor Stina?", pengar som har rullat iväg till studentklänningar och skor, etc, så jag känner att det är dags att få rätsida på alla stormande tankar.

Men snart byter jag ut detta mot psykologiplugg i form av film. The Experiment minsann. Självklart hänger kvällsfika och en kopp te med i filmmyset.

Detta är en bra kväll.


Feel this, can you feel this, my heart beating out of my chest

När världen sliter i mina sargade tygskor och kämpar för att få mig att falla. När rösterna i mitt huvud blir för högljudda för att urskilja. När spegelblanka salta droppar arbetar sig upp ur mina tårkanaler och likt ett stilla sommarregn faller ner för mina kinder. När drömmarna blir för stora. När hjärtat bultar likt det största slagverk och mina ådror flämtar efter blodröd vätska att få samverka med. När huvudet känns tungt och kroppen kraftlös.

Då vill jag bara få vila min panna mot din. Andas mot din hals. Viska kärlek i ditt öra.

Stanna tiden. Uppmana gudarna att låta ett vasst regn falla över oss och skölja bort all sorg från våra sårade själar. Låt nariga vinterbleka händer få fläta sig samman och ställa sig upp mot världen. Hela mig. Kom hem.

"It's been said that the saddest thing a man will ever face is what might have been.."

Om jag visste att min sjätte och sista termin på Luspengymnasiet skulle bli så här mindblowing och knäpp och känslosam hade jag övervägt att inte klicka på den där ansökningsknappen i nian.

Befinner mig i ett tillstånd av kaotiskt lugn och lugnt kaos som omvartannat sliter mig åt olika håll. I huvudet snurrar tankar, miljoner tankar. Förhoppningar och förväntningar kring framtiden trängs med inlämningsuppgifter och deadlines i nuet. Ytligheter inför bal och student ska vaskas fram med pengar som skulle ha behövts senare. Och mitt i allt uppmanar mitt horoskop mig att vårda min kärleksrelation och mitt hjärta mig att njuta av allt innan det är förbi.

Jag vill bara inte vakna upp dagen efter examensdagen och önska att jag hade njutit mer.

Ett tvingat jag är ett olyckligt jag

Solen förbarmar sig över lilla samhället Storuman och jackor skalas av. Isglass och solexponering av vinterblek hud blir en daglig förutsättning. Dagdrömmer om ljumma sommarkvällar med en varm hand om midjan och kolgrillad föda. 

Kvällarna tillägnas tv-serier och drömmar om vad som komma skall. Inbillar mig att högen med läxor känns skral och luftig, men anar att det kan vara en släng av den o så förekommande och fruktade bacillen skjuticus uppicus. Minst fyra stundande inlämningsuppgifter som ligger och väntar på att jag ska ta mig an dem och tre veckor tills betygen skall sättas, men sinnet förblir lugnt och oberört. Försöker leva efter övertygelsen att ett tvingat jag är ett olyckligt jag.

Föder bacillen med föda en kväll till. Kryper ner i en sval bädd med kvällsfikat och vilar blicken på tv-bilden. Jag lovar, imorgon lockar jag fram den flitige plugghästen.

Vårkänslor

Jag har en gränslös och passionerad förälskelse till maj månad. Månaden när grönskan lever upp igen. Månaden när solen slår sig till ro på himlavalvet. En period av glädje och pirr i magen.

Vinterkläderna stuvas bort, grillarna plockas fram och människor lever upp igen. Vintern må vara mysig, men gröna gräsmattor och ljumma sommarkvällar.. Det går inte att beskriva. 

Maj, jag älskar dig.


Forsvik vattenkraftstation, valborgsmässoafton


Now, press play


O, du outgrundliga värld

Vårens finaste och ljusaste månad tar fart i en stormig helg. Frökens sista jobbhelg innan sommaren nalkas. Friterad kyckling serveras med tunga tårar och sötsur sås. Unga hjärtan åker berg-ochdalbana mellan lycka och förtvivlan. Energin ligger ständigt på noll. 

Och så, när söndag blivit måndag ljusnar himlen upp igen och allt blir bra. Balansen finner sin trygga hamn, och undertecknad finner åter sin varma famn. Och det blir bättre.