So I guess I'm a fool in love

Att sakna. Att längta. Att återses.

Att bråka. Att slå i dörrar. Att försonas.

Att kyssas. Att hålla hand. Att vara varandras.

Hur många dagar vi än må längta efter varandra; hur många gånger dörren än må slängas igen. Vad som än händer seglar ett ständigt faktum över våra huvuden. 

Du är min. Jag är din. Vi är varandras.


En solig lördag

Har haft en onekligen fin vecka. Pärlan har skrubbats ren och glänsande, och dess bromsar har bytts från gamla till sprillans nya. Håret har, med färg och sax, bonats om. Kvällarna har fyllts med fina vänner, underbar skräpmat och ideellt arbete. Det sistmända menande på fredagens teaterföreställning där skådespelare interagerade med publik och teaterföreningen serverade båda parter 3-rättersmiddag. Alltid lika trevligt att arbeta med mina kulturvänner! Och alltid lika flummigt inpå småtimmarna, de tre unga flickorna emellan..

För övrigt har käraste herrn varit hemmavid i helgen, vilket har förgyllt undertecknads tillvaro något otroligt. Hoppas på en fin myskväll i morgon för att ta avsked inför arbetsveckan som kommer.

Nu väntar åter arbete på byns lokala restaurang. Känns underbart att längta efter jobbet! Mina fina kollegor gör arbetspassen högst angenäma.

Ta hand om er. Och slösa inga sura miner på småsaker. Livet är för kort för oväsentligheter.


Måndagsfunderingar

Stakar mig fram genom veckor och dagar med stavar byggda av nära och kära å ena sidan och mina tre springvikariejobb å andra. Otroligt lycklig över att jag har hittat mig så pass många och bra jobb. Är det något som gör mig irriterad är det ungdomar som ena stunden klagar på att de inte har några pengar och andra stunden klagar över att de aldrig får vara lediga. Ekvationen är enkel. Inget arbete - inga pengar. Vill du inte jobba så kan du inte heller klaga över att du inga pengar får.

Trots min tacksamhet för min möjlighet att jobba kan jag inte annat än längta tills jag får lämna mina rötter och söka ny mark. Flytta, börja plugga, och inleda mitt byggande av den tillvaro jag visualiserar mig ha i framtiden.

Jag saknar att ha något att sträva mot.


Ett axplock av vad som kan tänkas hända under en tre år lång gymnasieutbildning på Luspengymnasiet.

Kan knappt vänta till jag är ute på banan igen.

HTC Sensation XE

För övrigt äger jag världens bästa telefon nowadays. Tummen upp för det!


Att gå lös på tangentbordet

Torsdag, vackra torsdag. Blå himmel och en strålande höstsol. Inte ett spår av gårdagens dimma och dis. Myser för närvarande med en kaffekopp och lite lunch framför datorn. Några Huset Fullt-avsnitt får mig alltid på rätt humör :)

I helgen blir det mycket jobb. Börjar jobba kl 14 i dag på Prästkragen och går kväll-natt-dag vilken beytder att jag slutar kl 15.30 i morgon eftermiddag. Sedan blir det Kita's 15-20 (el. 21) resten av helgen. Härligt med jobb!
Gillar verkligen detta koncept att vara ledig mån-ons och sedan jobba järnet hela helgen. Får tid över till vänner och familj under veckorna och sedan mot helgerna får jag skrapa in lite kosing. On top of that hinner jag fortfarande helgmysa med min käresta, både under förmiddagar och senare kvällar. Mycket drägliga arbetstider om ni frågar mig.

Apropå drägligt sköljde en tacksamhetsvåg över mig i natt när jag rullade hemåt byn. Gårdagen var verkligen fin. Uppfyllde alla kriterier för en lyckad dag.

- Vakna i Andrés armar
- Mysig frukost
- Slapp och slö eftermiddag med Halv åtta hos mig-repriser, slumringar och stekt lax till middag
- Gympass med Kajsa
- Myspys med Elin och Kajsa till sena timman

Pojkvän, vänner och kärlek. Soffmys, tv-repriser och gym. Och så témys och mariekex hos Elin, som grädde på moset. Kan inte bli mycket bättre. Känner mig så lyckligt lottad att jag har det så fint.


För övrigt är jag grymt sugen på att bona om min kaluffs. Men hur? Page eller löshår? Mörkt eller ljust? Huvudbry i två bemärkelser.

If only you could see the way you shine

Har suttit och bölat till denna lilla filmsnutt så att mina ögon nu är alldeles utmärglade.



Jag har aldrig varit en större fantast av kungafamiljen, men detta bröllop berörde mig verkligen på djupet. Det är så vackert när människor hittar varandra. När pusselbitarna finner varandra.

Halva kungariket må vara eftersträvansvärt, men för Daniel var det högsta och viktigaste att han fick prinsessan. Det speglas i hans glittrande ögon, och det är så otroligt vackert att jag tappar andan.