“He’s not perfect. You aren’t either, and the two of you will never be perfect. But if he can make you laugh at least once, causes you to think twice, and if he admits to being human and making mistakes, hold onto him and give him the most you can. He isn’t going to quote poetry, he’s not thinking about you every moment, but he will give you a part of him that he knows you could break. Don’t hurt him, don’t change him, and don’t expect for more than he can give. Don’t analyze. Smile when he makes you happy, yell when he makes you mad, and miss him when he’s not there. Love hard when there is love to be had. Because perfect guys don’t exist, but there’s always one guy that is perfect for you.”

Bob Marley

Sitter och avnjuter en kopp te och kikar på några avsnitt av Huset Fullt. Co-zey. Tänk vad en kopp te kan göra med sinnet. Hur lite smaksatt varmt vatten kan göra en så otroligt lugn. Fantastiskt är vad det är.

Utöver min testund nu in på småtimmarna har min kväll varit väldans mysig. Efter middagen susade jag i dis och mörker upp till Storuman och Folkets Hus, där föreställningen Färdknäpp hade beslagtagit scenen för 2 timmars underhållning för man och kvinna, ung och gammal. Trots att tiden sällan räcker till, är min plats i Storuman Teaterförenings styrelse något jag kommer att försöka hålla hårt i tills den dagen jag breder mina vingar och flyger söderut. Kultur, teater, gott fika och en otrolig sammanhållning oavsett deltagarnas ålder eller kön. 

           
           
Fyra bilder föreställande hur det kan se ut under en resa färgad av kultur och teater. Förra årets operaresa till Umeå. På vägen dit -  musik och vila. På vägen hem, efter att ha besökt Norrlandsoperan - höga på energi, fnissiga, och... ja, bapelsinögda.

Ännu en vecka till ända. Lagomt med kunder på Kita's. Skönt att inte behöva springa rumpan av sig.

Resten av kvällen har spenderats med världens finaste väninnor, varav en av dessa just i detta nu har varit 19 år i 13 minuter. GRATTIS, MADELEINE DU FINA! Thaimat, hallonsoda och fem flickor i en etta - kan det bli mycket bättre en grå söndag som denna?

Veckan som kommer blir lugn med ett relativt tomt schema. Fram till torsdag, när jag återvänder till Kita's för att jobba helg, är jag ledig, ledig och åter ledig. Lovely! 

I morgon blir det däremot att leka städ- och utrensningspolis. Ta sig en svängom med dammtrasan och rensa ut kartonger, tidningar och pantflaskor. Känns helt okej faktiskt. Tycker om att städa. Finner ett lugn i att få skapa ordning och göra det fint.  

Med anledning av dessa morgondagens uppgifter så kryper jag till kojs för att få lite sömn. Har fått svårt att sova länge på morgonen på sistone, så därför täänker jag nu försöka gå åt andra hållet och somna i anständig tid.

Att känna fjärilar i magen när han blåser varm luft i din nacke.

Att känna hjärtat bulta tungt och varmt när du vaknar upp och fångar hans sovande vackra ansikte på näthinnan.

Att vara den lyckligaste på jorden.

Och att ibland faktiskt önska att du inte kunde känna något alls.

Nyligt utexaminerad från gymnasiet. Springvikarie inom särskilda omsorgen, stand-in-vikarie på Luspengymnasiet och från och med i går, servitris. Trött, men samtidigt fylld av energi.

Pendlar mellan tre boendeformer. Vardagsrumssoffan hos mor och far, Andrés famn och sängen i min uppsagda och om 2 ½ månad urflyttade lägenhet. Lever i en Fred Perry-bag med en sliten axelrem.

Fullständigt och fullkomligt förälskad. I världens finaste André. I världens finaste vänner. Ibland till och med i livet. 

En statusuppdatering så där i mitten av oktober. Bara för att kika in och kolla av läget med mig själv. Sätta mitt nuvarande liv på pränt, som för att försöka skapa ordning i all huvudbry och stämma av om jag befinner mig där jag vill.

Men inte än. Inte nu. Jag är lycklig, men långt ifrån nöjd.

I detta nu är tålmodet den högsta dygden.