Börjar räkna ner dagarna tills jag och grabbarna grus lämnar Sverige och Storuman för varmare breddgrader. Mallorca för en vecka blir det minsann. Kunde inte ha kommit mer lägligt, nu när vardagen precis har sparkat igång efter sommaren och solen strålar sina sista värmande strålar över Storuman. 

Känner dock att min förväntan har börjat övergå i en lätt galenskap. Drömmer på nätterna om resan och vaknar upp överexalterad över att få åka, lyssnar på tunes som denna för att komma i mood, och skriver sms till Kajsa ungefär varje dag bara för att säga att "nu är det inte länge kvar innan vi kommer ner!".

Kan bara minnas hur Mallorca imponerade på mig förra gången vi var där, jag och mina flickor. Mallorca, med sina varma temperaturer trots att vi var inne i månaden oktober, med sin vackra vackra huvudstad och med maten. Paella är och förblir en favorit. Äter vi det inte nu när vi åker ner tänker jag sura en stund.

Nu hoppas jag på att Alcúdia kan leverera lika mycket som Cala Mayor och att hotellkomplexet är precis lika fantastiskt som det påstås. Ser framför mig hur vi hinkar i oss mängder med all-inclusive-glass hela dagarna, åker vattenrutchbanor tills vi är alldeles snurriga och traskar runt bland äldre stadsdelar med solen i nacken.

O, vad jag längtar. Till solen, till känslan av att befinna mig på annan mark och till Kajsa och Iza, förstås.

Nedan följer fotominnen från höstlovet 2009 när vi tre bytte svensk mark mot spansk för en vecka.





En alldeles fantastisk vecka med två alldeles fantastiska flickor. Det händer mycket ofta att jag tänker tillbaka på den veckan som en av mina allra bästa.

Och om jag nu kommer hem och inte är lika brun som här ovan så lovar jag er att ni får slå mig lätt på smalbenet och fya mig. Både jag och André har som högsta prioritet att bli kolsvarta.

Och när jag visar upp favoritköket i höstens Ikea-katalog och han säger "tja, det där skulle jag ju kunna leva med" lever fjärilarna upp i magen.

Längtar efter att få se var framtiden tar oss.

Åter på hemmaplan igen. Bitterljuvt. Saknar känslan att vara borta men känner mig samtidigt trygg att vara hemma. Har haft världens mysigaste vecka med mycket varm oboy, sträckläsning av vackra skönlitteraturer och en käresta som är finast i världen.

Denna torsdag började för övrigt med ett halvtaskigt humör men nu är jag glad, glad, glad! Har fått en varm kram av mormor i eftermiddag och dessutom fått veta att jag ska inskolas på ett nytt boende med början på tisdag. Åh, lycka! Kalla mig överentusiastisk men jag älskar verkligen känslan av att ha något att göra på dagarna. Älskar rutiner. Älskar känslan av att göra något. Att vara ledig och bara drälla runt i lägenheten gör mig så otroligt rastlös. Bara efter att ha varit ledig och sysslolös i två dagar håller jag på att klättra på väggarna. Så nu har jag vik. på två boenden och stand-in på en restaurang och på Luspen vilket förhoppningsvis ska fylla min höst med mängder av jobb!

Och nu gick mormor, efter att ha pallat en hink med äpplen ur vårt äppelträd. Hon är en av mina stora förebilder. Så ömsint. Så snäll. Och så stark. Talar om att åldern gör henne och morfar trötta av ingenting med ett leende på läpparna. Talar om hennes krämpor som om de vore hennes vänner. (Fast dock mycket intensiva, energikrävande och halvjobbiga vänner då.) Och så vacker, med sitt självlockiga silverfärgade hår och hud som skvallrar om ett långt och händelserikt liv. Kärlek är allt jag kan känna denna torsdagseftermiddag.

Nu lämnar jag åter huset och byn för lägenheten och samhället. Ska byta tillbaka från S60 till 940 efter upprustning av den sistnämda. Jisses, minns inte sist jag körde min lilla pärla. Saknar den där röda faran lite faktiskt.

Ska nog norpa en hel hög med pussar av herrn också, när jag ändå träffar honom. Och sen ska jag plocka ihop en outfit med rejäl festkänsla för morgondagens kvällsenliga galej på hotellet. Blir nog hela köret med klackar och bara ben. Yummie.

Vid närmare eftertanke kommer nog dagen som började så ruttet att sluta lyckligt. Och jag som älskar lyckliga slut. O, du underbara värld.