Så nära men ändå så långt bort

Vaknar till åskoväder som får väggarna att skaka och ett regn som överröstar alla slags ljud. Vänder mig om i sängen och njuter av att kunna ta hur lång sovmorgon jag vill. Äter frukost med en nyligt hemkommen käresta som sedan kryper till sängs för att sova igen några timmar. Ägnar sedan eftermiddagen åt att plöja genom Skynda att älska vilket stundtals varvas med slumringar och knäppa drömmar.

Sitter i detta nu och lyssnar till hans tunga andetag. Ler kärleksfullt när jag hör honom sträcka på sig i sängen och ge ifrån sig sömnfulla läten. Känner en så ofantlig värme och trygghet i hjärtat. Vågar inte krypa ner hos honom av rädsla att väcka honom och sitter därför och förundras över hur man kan känna en så hjärtslitande saknad efter någon som befinner sig mindre än två meter ifrån en. 

Räknar ner minuterna till hans väckerklocka ringer och jag kan krypa ner hos honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback