Ikväll vill jag klä in mina ben i korpsvart, beklacka mina fötter och gå ut och dansa med mina finaste till hård hiphop och pumpande techno, INTE sitta och förbarma mig över de två datorerna Gud glömde. Jag svär, snart åker de båda ut med strömkablarna först.

Skolan rullar på och hösten tar ett allt stadigare tag om oss. Naturen har klätt sig i vackra höstfärger och solen följer oss inte längre till in på småtimmarna. Det känns i kroppen att vi går mot kyligare tider och varma tröjor och halsdukar åker automatiskt på. Men skinnjackan, den stannar på. Några veckor till ska jag hålla ut innan den byts ut mot den tråkiga, bökiga vinterjackan.

Och med hösten kommer så den årliga skolfotograferingen. Efter många (läs: M Å N G A) om och men har vi lyckats komma överrens om ett tema, så imorgon klär sig Luspengymnasiets SP08 i lack och läder, tuperar upp sina hår och äntrar aulan, med trumpinnar och guitarherogitarrer, i anseende att anspela på rock. Falska leenden och flummiga grimaser i ett objektiv som passerat och förevigat tusentals elever och så är ögonblicket över. All rekvisita stuvas undan igen och läppstiftet torkas bort. Underbart koncept. Falskt, ytligt och alldeles alldeles underbart. Vem älskar inte att klä ut sig och låtsas att man är någon helt annan?

Blir nog awesome. Eller, om man ska spela på ord: det kommer nog rocka.

Ligger för tillfället i sängen och kollar upp bloggvärlden efter gårkvällens Blog Awards och småglor på halvtaskiga komediserier på min tegelsten till tv. På dagens meny står plugg och småfix med familjens båtar och tvätt. Låter som en typisk söndag. Tråkigt, men o så nödvändigt. 

Gårdagen var.. intensiv. Snubblade in runt midnatt med famnen full av inköpskassar och ett trött huvud efter att ha kört och kört och kört. Nästa gång det planeras för shoppingdag i Umeå är det jag som tvingar med en co-driver. Jag förstår mig verkligen inte på de människor som kan köra och köra och köra utan att bli trötta.. Jag måste ha ett svagt psyke.

Nu hade jag tänkt sätta punkt på den här sovmorgonen och tvinga mig upp för att slänga på mig lite kläder, traska ner med en tvättkorg i källaren och sedan fixa lite frunch. Känner mig grymt sugen på keso och avokado så det blir nog något hopkok med bl.a. de två komponenterna. Kanske skulle ha kokat lite pasta också? Hmm, we'll see, we'll see..

Sedan väntar plugg av internationella relationer. Redovisning imorgon and I'm soooooo unprepared. Men innan det tror jag bestämt att jag ska klappa lite på gårdagens inköp. Hihi, åh vad jag älskar att handla. Min plånbok mår däremot inte lika bra. Maaajor bakfylla sedan gårdagens festande bland klädgalgarna, kosmetikhyllorna och allt katsheeeeng. 

Nu var det sjukt länge sedan jag såg OC så jag tror minsann att jag letar fram någon liten mysig streemarsida ute på nätet att bänka mig några timmar. Känner mig lite sugen på att skippa första säsongen och hoppa på andra direkt.

Imorgon blir det upp tidigt för att göra sig anständig och sedan susa iväg till Umeå med flickorna. Farligt, farligt att min senaste lön just skramlat in. Mysigt, mysigt att spendera hela dagen med mina finaste.

Kanske skulle man ha gjort bort duschen nu så man slipper stiga upp och stå och böka med hårfön och annat onödigt skit tidigt imorgon bitti? Ja, så får det bli. Dusch och sedan några timmars umgängestid med en stor kopp nyponsoppa och gänget från California, Orange County. Gud, vad jag har saknat Seth's ironi. He's the best. Truly.

Nyponsoppa och film. Låter som ett perfekt tidsfördriv en mörk lördag. Tycker ni inte?

Såg förresten att mitt absoluta favorit cover/acousticband från youtube har nästlat sig in på spotify. Underbart. Helt underbart. Här hittar ni dem.

Nu är frågan om jag kommer att kunna slita mig härifrån för den där filmen. Tveksamt, mycket tveksamt.

Jag saknar dig.

Jag visste det. Sverige är fullt av idioter.

Fixade med bilder på min kära moders bärbara och snubblade av en slump över ett gammalt fotoalbum från april -08. Kajsa och Amandas födelsedagsfirande i skolan i Skarven. Tänk vad tiden går!

Nu har jag gjort mitt. Jag har utövat min lilla makt och verkat för att samhället ska gå i den riktning jag vill att den ska gå i och kan nu bara luta mig tillbaka och se resten av Sverige göra likadant. 

Vilket samhälle vill Du leva i?

Och så fann hon sig själv liggandes i en soffa med sin kropp tätt omslingrad om någon annans, med ett förälskat leende spelandes på hennes läppar. Blicken vilandes på en ung man som stulit hennes hjärta och vänt upp och ner på hennes tillvaro. Som visat henne att kärlek och förälskelse kan vara kravlös utan masker och måsten.

Flickan som gång på gång under livets gång funnit sig själv uppbringa tvåsamhet i hennes liv genom att para ihop allt i hennes matriella värld i två. Flickan som alltid placerat sig på ena sidan av sin säng för att hon velat lämna sitt sinne öppet för en andra part, fann hur det kändes att få somna i någon annans armar. Hur riktig tvåsamhet kunde vara så mycket vackrare än de komponerade ljuskopparna på hennes skrivbord.
Hur kärleken kunde lämna en naken och sårbar i strålkastarljuset fri att skada och såra, och ändå kunde sluta sig kring en som ett vackert skyddande litet hölje, omöjligt för andra att skada. Hur det kändes att tycka om någon så mycket att man gråtit sig till sömns natt efter natt för att man varit så rädd att förlora och lämnas ensam igen. Hur något så vackert kunde tära upp ens inre, för att sedan sluta sig kring ens hjärta för att hela och göra starkare.
Hur kärleken skulle få en att bli vackrare. Mer sårbar, men ändock starkare. Hur tron på en själv sakta skulle återvända tillbaka, bara genom det där ögonkastet från just den där personen. 

Hur det skulle kännas att falla handlöst för en annan människa, och finna sig själv bli lycklig av blotta närvaron av honom. Inga ord behövda, inga måsten, inga krav. Bara ren och skär kärlek, strålandes ur ett smaragdgrönt ögonpar, uppenbarad i en ung mans kropp.

Nyss hemkommen från en kväll i metropolen med tre vackra små töser och en fripassagerare, lika vacker hon. Ljust blåa bumlingar som malts runt runt runt i munnen och en hastighetsmätare som höjt sig över ribban mer än en gång. Utlänsning av den kvällsöppna mackens godislager och frustningar till skratt i en nedsutten lädersoffa. Will Smith i byxor för höga för att existera och söta pojkar som fyllerhickar i telefonluren och får en att glömma verkligheten för en sekund eller två. Deeptalk i bilen hem med allas vår Gaga i bakgrunden. 

Välmående. Lycka. Förälskelse. Sängen strax.

För övrigt måste Isabella Löwengrip vara den absolut mest fantastiska 19-åringen någonsin. Driven, karriärslysten, vacker. Självsäker, glad, genuin. 

Jag tror banne mig att jag har gått och kärat ner mig lite i henne.

Och jag väntar och väntar. Väntar på att han ska äntra min dörr. Väntar på att jag ska få omfamnas igen. Känna den där doften, få de där kyssarna, känna de där känslorna. 

För att fördriva tiden har ljus tänds och mysmusik slagits på. En redan utläst bok tar min största uppmärksamhet. Jag måste verkligen lära mig det här med att läsa nya böcker, inte bara gå tillbaka till de jag redan läst. 
Minuterna går bara långsammare och långsammare. Tar det verkligen så lång tid att korsa landet? 

Och längtan växer sig bara större och större och rastlösheten bara ökar och ökar. Påbörjar sin vandring från mitt huvud och ut i armar och ben. Kan inte ligga stilla. Måste göra något. Facebook, bloggar, allt redan läst. Sängen igen. Kanske ska försöka sova en stund? Blundar. Slår upp ögonen igen. Fungerar inte. 

Utanför faller ett stilla regn. Och jag bara väntar. Och väntar.

Nyss hemkommen från en lång och utdragen valdebatt i metropolen som gav mig.. Ungefär ingenting. (Detta sett ur ett rent politiskt och lärorelaterat perspektiv, jag fick ju både bulle, kaffe och en hel massa umgängestid med mina homies så helt lottlös var jag inte när jag sedan rullade hemåt igen.) 

För närvarande sitter jag och varvar ner litet här framför datorn. Facebook är som alltid huvudattraktionen och i övrigt slåss favoritmusiken på spotifyet och diverse klädsajter om min uppmärksamhet. Blir nog sänggång inom kort. 

För övrigt har hösten nu kommit på allvar. Sommaren är officiellt över. Känns.. Lite bitterljuvt. Sätter dock en stor tummen upp på både mörker och regn. Jag älskar (läs: Ä L S K A R ! ! !) ljusa ljumma sommarnätter, men att kunna tända värmeljus på kvällen samtidigt som regnet öser ner utanför måste vara det absolut mysigaste som finns. 


En höstig promenad från matsalen november -08, samt en uppåttjackad gymdag i september -09 

Nu ska jag motvilligt tysta mitt spotify, logga ut från alla tänkbara communitys och släcka ner. Imorgon är en annan dag.

Studerar flygsajter och förlorar mig i sydeuropeiska övärldar och pärlor till medelhavsländer. På tvskärmen flimrar bortskämda brittiska ungdomar och påkostade partyn förbi allt eftersom raspiga mansröster underhåller mina öronsnäckor via spotify. Vädret är sådär behagligt dystert och det hänger regn i luften. En perfekt ursäkt att stanna inne. 

Funderar dock på att ändå ta mig en liten promenad, men vi får se hur det blir med det. Först ska det pluggas Internationella relationer hade jag tänkt. Kan nog bli en riktigt intressant kurs, om än tuff. Känns så jag, på något sätt. 

Glider tillbaka in i dagdrömmandet. En veckas tillflykt till ett varmt Aten i höst hade verkligen inte suttit fel. Vita stenhus och långa stenbelagda gränder. Ett Akropolis i morgonsol. Tänk er storslagenheten i att få bevittna en så pass bevarad lämning efter Antiken med blotta ögat. Antiken, liksom. Nu talar vi 2000 år bakåt i tiden. Och den står fortfarande ståtligt på sin plats i centrala Aten, öppen för beskådning. Helt otroligt, om ni frågar mig.



Kommer tillbaka till verkligheten. Nickelback erövrar spellistan och tvskärmen fortsätter att leverera ungdomar i pråliga klänningar och sina föräldrars kreditkort trygg förvarande i clutchen. Ännu långt till lovet. 

Studierna kallar. Medelhavet får vänta.

En spontantripp till metropolen med bilen full med brudar. Efter några varv på samhället styrdes kosan så mot en 93:as födelsedagsfest. Ett kvalmigt rökfyllt rum med kvalmiga rökfyllda småglin. En och annan jämnårig, någon äldre, men annars bara småbarn. Gräsmattan utanför porten blev the place to be. Samtalade med allas vår Hedman och suktade efter tuffa vingliga 17-åringar. Grr. Hamnade så i en teknikpojkes soffa, utmanad att visa mina muskler. Kylskåp och besticklådor utforskades och smörgåsar breddes av fnittriga flickor till hungriga pojkar.

Lady Gaga och Sum 41 i bilen hem. Gammusik. Snälla, installera en port till min iPod i vår bil, någon? Guppig väg, sömndrucken blick. 

Nu - nattemacka, 3OH!3 och det senaste skvallret inom bloggvärlden. Sedan tandborstning och kort läsning i sängen innan herr Blund nalkas.