Livet leker. Landade i det förlovade landet tidigt imorse och har sedan dess sovit bort lite av jetlagen, ätit och varit ute på gator och i shoppinggallerior. Har redan kommit upp i tre nyköpta skopar. Haha, det här kommer att bli farligt. Tänk bara när jag börjar shoppa kläder! My oh my.

Nu har mörkret trängt sig fram och stadens miljoner lampor har tänts. (Här är klockan 21:08) Jetlagen sitter fortfarande i en aning så det blir nog inget vidare oande från mig och mamma denna kväll. Vi lägger oss nog och ser en film och sen blir det att krypa till kojs. Imorgon kommer en av mina mostrar på besök!

Tar steget ut ur gymnasieskolan och känner ångest över det som komma skall. Sträcker en kritvit studentmössa mot himlen och känner mig oövervinnelig på lövat flak, men känner några timmar senare likgiltighet och melankoli. Får stärkande kramar, sms och till och med tal tilldelade för att få rätsida på verkligheten. Jag lovar, jag har världens finaste människor omkring mig. Älskar er.

Känner att jag har prioriterat fel. Tänkt fel. Känt förväntan inför framtiden när jag egentligen borde känna förväntan inför nuet. Det är nuet jag kan råda på, inte framtiden.

Tar semester och prioriterar det främsta för mig. Min mor, och min kärlek till de andra kulturerna. Visualiserar mig i ett tempelhus fyllt av dovt mummel, på en lugn gata med pitoreska matstånd på hjul - och känner ro. Jag hör hemma i utforskandet av annan mark, så vad passar bättre än att påbörja resan efter mig själv i just det elementet?

Men innan dess ska jag genomföra ett dygnslångt kram-maraton med min allra finaste. Ladda upp mitt André-batteri så att jag klarar mig till hemgång.

Men allra, allra först ska jag sova.

Så godnatt. Och sköt om er.