Lite random från skolavslutningen


Nostalgi

Ibland är det skönt att få försvinna lite. Försvinna in i en film. En bok. Ett tvprogram. Ett par ögon. 

Eller som jag i detta nu, in i bilder.




Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad

Fullkomlig behaglighet. Romanuppgiften har nyss fått sina slutord nedpräntade och sparaknappen har vidrörts. Markus Krunegård står på i bakgrunden. Min hunger är stillad. Det är helg.
På galgen i garderoben hänger lördagskvällens outfit. Nitar och skinnjacka. Kommer bli en awesome kväll, det känner jag på mig. Brudarna med stort B har man nöjet att få spendera sin lördagskväll med också. Har man tur får man även se en glimt av sportbilen med stort C, ägd av herren med stort A. Man kan ju alltid hoppas.

Till höger på skrivbordet framför mig ligger ett arbetsschema för juli-augusti månad på gruppboendet Prästkragen. Skrek rakt ut när min nya arbetsgivare lämnade över det tidigare i eftermiddags. Så himla skönt. Äntligen. 
Till vänster ligger en hög med nya böcker. Barack Obama möter Jens Lapidus möter Louise Halvardsson. Awesome. Nu får vi bara vänta tills sommaren kommer och jag kan rulla runt i gräset med högar av pocketböcker, med solstrålarna spelandes över mina bara ben.
 
Det är i såna här stunder som livet känns som bäst. Mellantid. Några minuters rast från allt. Man får bara sitta och vara en stund. Lugnet efter stormen. Andningspausen innan adrenalinet åter börjar pumpa igen.

Det är såna här stunder jag lever för.


Det värsta jag har gjort i hela mitt liv

Ett gott råd, mina kära. Om ni har ett lika svagt psyke som mig, låt då inte era vänner lura upp er i Fritt fall på Grönan.
När ni sitter där längst upp i toppen och tårarna rinner nedför kinderna på er och ni känner hur ni sakta håller på att förlora medvetandet, då kommer ni att ångra er. Och när ni sedan slängs ner mot marken i något som känns som raketfart, ja då kommer ni att ångra er ännu mer.
.

Nej, detta är ej en redigerad bild. Jag såg verkligen ut sådär.

Balen

Fredag. En morgon med grabbarna grus på skolan. Bal. Vackra par på röda mattan. Glädjetårar rinnande nedför undertecknads kinder, orsakade av hennes flickors skönhet. Kvällen nalkas. Kortkort och sotade ögon på hotellet. Alkohol på sidentyg. Glada och danssugna ungdomar. Teknikpojkar som skakar rumpan, flickvänner som skakar på huvudet och fnittrar. YMCA och MJ pumpandes ur högtalarna.

Byte av kläder mitt på gatan. Tygskor och skinnjacka, ner till Badsjön. Ciderbefläckad tröja. Behaglig kyla. Intelligenta diskussioner om ointelligenta samtalsämnen. Kändisar överallt. Soluppgång. Hemfärd i vit sportbil. Ramlar i säng med bästa vännen. Awesome night. Awesome people. Oförglömligt.
.

Världens mest underbara bild

Det är något med Elin och rullande fordon. Alltid lyckas hon somna när vi andra lyckas hålla oss vakna. Så var även fallet i måndags när vi rullade i riktning mot huvudstaden i vår inbeställda buss. Och elaka som vi är, kunde vi inte låta bli. (Förlåt älskling, men det är ju för att du är så jäkla söt som vi envisas med alla dessa smygfoton!)


Inte nog med att Elin är världens sötaste, Kajsas min är ju dessutom helt awesome. Haha, älskade tokfior!

Så jag springer tillbaks till dig

Om det är något jag önskar så är det att jag skulle kunna återuppleva stunder i det förflutna. Måndagen i juni 08 när jag och mina föräldrar satt på planet till Thailand, torsdagskvällen i juli ifjol när vi stod på Yran i Östersund och väntade på att Takida skulle äntra scenen, ögonblicket efter att jag hade kirrat körkortet. Såna där ögonblick som man alltid kommer att minnas. Ögonblick som för stunden upplevdes stora men som nu i efterhand upplevs gigantiska, ja näst intill livsavgörande. 

Ännu en stund jag önskar att jag kunnat återuppleva är bussresan till Stockholm i måndags. Elva timmar i en buss full av tjattrande gymnasieelever kan många likna med självmord, men för mig var det något helt annat. 

Det jag älskar med att göra saker - resa utomlands, åka på festival, dra ut med vännerna i bilen - är stunderna just innan. De där skälvande sekunderna innan favoritbandet äntrar scenen eller den där minuten innan flygplanet tar mark och man traskar ut på andra sidan jordklotet. För det är då man uppskattar de där händelserna som mest. Det är när man får längta och vänta som man verkligen tar sig tid till att uppskatta och vara lycklig över det som komma skall. När man är mitt uppe i det har man fullt upp med att uppleva, så att den där uppskattningskänslan inte riktigt har plats att infinna sig. 


.

.

Håkan Hellström - Magiskt, men tragiskt

Att få tjattra i några timmar med sina finaste utan att känna press och stress och sedan få slänga på sig glajorna, plugga in lurarna och slumra till Håkan och Unos sövande toner med solens varma strålar spelandes över ansiktet - det måste vara det bästa som finns. Och att sedan få vakna, yrvaken och sliten på okänd ort och känna bussen kränga i kurvorna och se sina finaste slumra ikapp bredvid sig, ja då är det inte långt till tårarna.

Älskling


Visst vet du om att jag älskar dig?

Did you know?

Skratten ekade. Världens godaste rostade bröd förtärdes. Tiden gick alldeles för fort.
Världens finaste flickor. Med er känns allt bekymmerslöst. Puss.


source weheartit

Helgens bravader, eller tre bilder om vad som kan hända i en bil.

Solen sken för glatta livet. Solbrillorna var på. Obekväma ytterkläder hade tidigt skalats av. Bilstereon streamade på hög volym. Flickan i passagerarsätet satt och agerade paparazzi. Förarens dekolletage lös.


Flickorna i baksätet kunde inte sitta stilla. De var glada i hågen av det strålande vädret, den pumpande musiken och den alkoholfria cidern de nyss intagit. De var vackra. Bilder blev suddiga. Solen fortsatte att skina.


Vissa var vakna. Vissa somnade. De som försvann i sömndrucket tillstånd lyckades oftast vara snäppet sötare än de som förblev vakna. Ögon stängdes. Munnar förblev öppna.


Musiken pumpade. Solen spred sina vackra strålar över fem flickors väg mot äventyr i stora staden. Glajorna var på. Livet lekte. Bloggerskan älskade villkorslöst sina vapendragare och motorvägarna. Dagen tog slut alldeles för fort.

Och om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig. Men du, jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag.

Och så var man tillbaka på hemmaplan igen! Helgen har mestadels spenderats ute på vägarna, där jag och Kajsa turats om att bemanna min kära moders bil.

Gårkvällen spenderades hemma hos Kajsa, där vi hann dra raggen både en, två och tre gånger, och där det bjöds på den ena smaskigheten efter den andra. (Den största smaskigheten var självklart flickorna. Umgänget är ju alltid det viktigaste.) Under kvällen hann även en tvilling tappa sina nycklar i en brunn och en annan tvilling glömma sina hemma. Kläder byttes mellan olika ägare i Kajsas vardagsrum, och en och annan daim med päronsmak förtärdes i hennes kök. Någon gång runt halv ett somnade vi alla in i en trött liten hög i Kajsas gästrum och tjugo över sju i morse hoppade alla upp ur sina slafar efter att vi försovit oss rejält.
Kläder kläddes på, mackor breddes och tänder borstades och så susade en stor röd kombi till Volvo iväg i riktning mot Umeå med full bemanning i form av fem smådåsiga flickor.
Hastighetsskyltar förbannades (Hastighetsbegränsning 70. Hundra meter senare - 50. 70 igen. Hundra meter senare - 50. 90. (!) Hundra meter senare - 70 och sedan 50.) backspeglar darrade i takt till basen och vädret älskades. I baksätet sov en sötnos med munnen öppen, medan de två andra snarkade i kapp. Och i sätet bredvid mig hade jag alltid min käre vän Kajsa. 
Första destination var Vännäs, där balklänningar provades. Sedan bar det av till Umeå, där det shoppades för pengar som gick åt som smör i solsken. En god lunch-middag (luddag? minch? kanske enklast att bara säga lunch-middag?) förtärdes på en restaurang som blivit traditionsenlig för oss, och sedan smaskades det mjukglass på torget innan det styrdes hemåt, med ett kort stopp på en supermarket.

Lady Gaga sattes igång, musiken skruvades upp, glajorna åkte på och så var vi redo att låta asfalten ta oss hemåt igen. Efter en stunds skrikande till fröken Gagas storhitar somnade samtliga resenärer, och jag bytte diskret ut Gaga mot Celine Dion. Solen sken, motorvägen låg öppen framför mig och mina finaste sussade gott i både fram- som baksäte. Och så, i tystnaden mellan a new day has come och ten days kunde jag höra låga snarkningar från baksätet och se en trött Elin som i mittensätet ännu en gång lyckats somna med öppen mun. På tre röda drogs mina mungipor upp till örsnibbarna och en liten, liten tår letade sig upp ur mitt högra öga. 
Även om den här stunden kan låta väldigt banal nu i efterhand, kunde jag inte annat än känna mig så otroligt välsignad. Här sitter jag, i en bil med mina finaste. Mina finaste, som känner sig så trygga med mig att de lämnar sina liv i mina händer och litar på att jag kommer att ta dem hem oskadda. Då kan jag lova att min dag nådde sin höjdpunkt.

Inga brutna ben, och ingen repad lack eller förstörd kofångare. En hög med nya fina vårkläder, en tom plånbok och en varm känsla i hjärtat. Nu är jag trött i huvudet av att ha varit på alerten mest hela dagen och har världens smärta i mina axlar. Ett äpple ska förtäras och vatten ska drickas, och sedan ska jag lägga mig. 

Ibland är livet bra underbart.


Crossroads - världens mysigaste roadtripfilm med allas vår Brittan
(det enda som fattades oss idag var just en sån här bil, med öppet tak - då hade det kunnat räknas som en rullfjädrad roadtrip.)

Babbeldrottningen är igång.

Tänk vad underbart det skulle vara om man gick skola på natten istället för på dagen. Tänk vad mycket jag skulle få gjort!
Om jag någon gång blir statsminister, ska jag absolut lägga fram förslaget att nattmänniskor ska få gå skola på natten, och dagsmänniskorna på dagen. Vilken idé liksom. Skola på natten. Fast då skulle det nog bli överskott på ungdomar på nätterna. Tror inte att det finns särskilt många ungdomar som är särskilt morgonpigga nu för tiden. Vi får väl skylla på vårt allt mer etablerade tekniksamhälle som sakta äter upp våra hjärnor inifrån, eller något liknande.

Jaa, här sitter jag som vanligt och förlorar mig i teknikens förunderliga värld. Undrar just hur många timmar jag har spenderat framför min (smått kantstötta - hej tejp!) lilla pärla till laptop de senaste (snart) två åren? (Jamen tjena, vad blev det där för mening då? Hej grammatik!)

Lägesrapporten direkt från kroppen säger att jag är trött och väldigt hugrig. Och dessutom fryser jag. Rejält. Fast på ett behagligt sätt. Inte på ett fy-fasen-vad-kallt-det-är-kan-inte-den-piiiiiiip-bussen-komma-snart?-sätt eller näe-fy-fasen-vad-kallt-det-är-varför-var-jag-så-förbannat-dum-i-huvudet-att-jag-gick-med-på-att-sova-i-bivack-för?-sätt. Näe, frusen på ett behagligt sätt. Benen skakar så man skulle kunna vaska guld med mig, men ändå vet jag att om kylan skulle bli alltför olidlig, finns det en säng en halvmeter bakom mig. Det är en behaglig känsla det.

Förutom kylan sitter jag och känner mig lite nostalgisk. Har kommit till den gränsen att jag börjar känna dofter och smaker från svunna tider, och då börjar det kanske bli lite väl mycket minnen? 

Just nu är det hösten som maler runt i huvudet på mig. Speciellt Mallorcaresan på höstlovet, men också allmänt tiden kring den. Fy fasen, vilken bra höst vi hade ändå. Ofantliga mängder med mys på både skolan, gymmet, hemma, och ja, andra ställen också, och så en utlandsresa på det i Oktober. Inte dåligt hörrni. Inte dåligt alls.
Vårterminen känner jag har varit lite sämre. Stress kring både skola och körkort, oroligheter inför fjällturer och en längtan till ljusare och varmare tider har alla varit komponenter som har bidragit till en ganska så besk vårtermin. Våren är underbar, men det måste ju vara något som händer med sinnet när det har varit sommarlov och det börjar dra sig mot höst. Det måste ju vara något med de snålkalla vindarna och mörka kvällarna som gör att kroppen ställer in sig på mys per automatik, eller något.

Men det är inget att hänga läpp över. Våren är charmig på sitt sätt, och höst, ja det blir det ju förr eller senare vare sig vi vill det eller inte.
När våren börjar komma på allvar, med bar mark och slask och tö, då ska jag försöka njuta riktigt mycket av min tillvaro. Det blir ju ett helt annat mys på våren och sommaren. Ligga i gräset och sola och snacka skit med tjejkompisarna hör ju sommaren till, liksom grillkvällar på badstranden och de obligatoriska ballerinaskorna.
Så sen när hösten kommer igen, får man mysa ner sig med en filt i soffan och lyssna på snålblåsten utanför fönstret. 

Det tycker jag låter helt utomordentligt. Om jag bara får ta mig förbi de här sista veckorna, som i regel brukar vara stressigast på hela året, så lovar jag att jag ska försöka njuta riktigt mycket av den här våren och inte längta så mycket till höstmyset.

Men några bilder från höstterminens bravader kan jag ju iallafall bjuda på:





Nu känner jag att mina ögonlock börjar bli rejält tunga, så det är nog dags att börja söka sig mot bädden. Imorgon väntar en ny fräsch dag, med nya fräscha möjligheter!

Godnatt, och sov så gott.
Puss. 


Det är så här det ska vara.

Åh, vilken mysig helg jag har haft hittills! 

Efter skolan igår drog vi en repa till bolhallen för att kolla in Amrbrytnings-SM litet, och efter att en och annan medaljör lyft en och annan medaljgivare vände vi oss till Kajsa och drog till med ett: "Näe Kajsa, vi är ledsna men du får inte titta klart på finalen. Du ska med oss." Ett leende spred sig i flickans ansikte, och så slängde vi på henne en ögonbindel och promenerade upp till Amanda för att kidnappa även henne. 

Middag (i form av tacobuffé) avnjöts på hotellet, och sedan droppade grupper av brudar av för att spendera några timmar på olika platser innan sammanstrålning skulle ske hemma hos allas vår Stina Fjell. Vissa åkte direkt hem till Stina, vissa drog iväg för att tjäna lite pengar och till slut var vi bara två kvar, jag och sötaste Iza. I väntan på skjuts av fröken Madeleines mor spenderades tiden på Akkan till stängningsdags och rätt som det var satt vi vid en SM-medaljörs matbord där någon kopp kaffe dracks och en och annan line från Hem till Midgård drogs. Det hanns även med att skratta några kvävda skratt (för att inte väcka modern i huset) och grimasera några högst delikata grimaser, som kommer att lämna spår i själen för alltid.
Runt midnatt snubblade vi in i Stinas hall och så satte kicken i och alla brudar blev jätteglada och jättepigga. Det skrevs rim i gästböcker och det packades upp en och annan godispåse, och efter att rum inspekterats och hundar klappats parkerades åtta glada rumpor i familjen Fjells vardagsrumssoffa. 
Smakfulla kladdkakor med grädde avnjöts, och saft dracks ur glas och tillbringare om vartannat. Godispåsen skickades mellan sockersugna fingertoppar, ben las huller om buller och kinder blossade upp när åldersgränsen på frågorna bara höjdes och höjdes allt eftersom natten blev äldre och äldre. När gäspningarna sedan upplevdes allt för många, portionerades sovplatser ut och jag hamnade i säng med tre lättklädda brudar och ännu en i madrassen nedanför. Inga förbjudna aktiviteter utfördes dock, och kort efter att rösterna tystnat slumrade vi alla in i en djup lycklig sömn. 

Åtta par ögon slogs upp runt tio imorse och efter att en snabb gemensam frukost avnjutits, städades det upp från kvällens bravader och så styrdes kosan hemåt. När familjehemmets ytterdörr äntrats, väskor släpats in och ytterkläder skalats av, parkerades en glad rumpa i familjen Ärlemos vardagsrumssoffa för en fortsatt lugn eftermiddag med inslag av halvdåliga maraton på mtv och slumringar. Föräldrarna avlägsnade sig runt middagstid för att slå klackarna i taket på Lycksele sockens hotell, och så var de bara två, tösabiten och lurvtussen. 

Nu har middag (för både hund och tös) avnjutits, ny musik till telefonen har fixats och Svt Play har länsats på repriser värda att ses. 
Det spelas ny och fräsch musik i högtalarna och fröken Rebecka Carlsson inväntas för ett lugnt avslut på dagen med en film och lite skitsnack. Morgondagen kommer att bjuda på läxor, och för första gången på veckor ser jag fram emot att få motionera hjärnan lite. Tror att det är samtalet med min svenskalärare i fredags som gav mig positiv energi till att fortsätta kämpa mig emot guldbetygen. 

Några bilder blev det tyvärr inte, trots att kameran låg laddad och klar i min väska hela natten igenom. Men strunt samma, det kommer fler tillfällen. 
Nu ska jag fortsätta njuta av min musik, och fixa mig ett till glas vatten.
Hoppas att eran helg varit lika bra som min fram tills nu, och att den fortsätter skänka glädje tills den tar slut. Ta hand om varandra nu, och se till att umgås extra mycket med era närmsta och låta dem veta att ni tycker om dem. Prylar, sömn och mat är överskattade. Det främsta vi behöver är kärlek!