Free fallin'

Tar steget ut ur gymnasieskolan och känner ångest över det som komma skall. Sträcker en kritvit studentmössa mot himlen och känner mig oövervinnelig på lövat flak, men känner några timmar senare likgiltighet och melankoli. Får stärkande kramar, sms och till och med tal tilldelade för att få rätsida på verkligheten. Jag lovar, jag har världens finaste människor omkring mig. Älskar er.

Känner att jag har prioriterat fel. Tänkt fel. Känt förväntan inför framtiden när jag egentligen borde känna förväntan inför nuet. Det är nuet jag kan råda på, inte framtiden.

Tar semester och prioriterar det främsta för mig. Min mor, och min kärlek till de andra kulturerna. Visualiserar mig i ett tempelhus fyllt av dovt mummel, på en lugn gata med pitoreska matstånd på hjul - och känner ro. Jag hör hemma i utforskandet av annan mark, så vad passar bättre än att påbörja resan efter mig själv i just det elementet?

Men innan dess ska jag genomföra ett dygnslångt kram-maraton med min allra finaste. Ladda upp mitt André-batteri så att jag klarar mig till hemgång.

Men allra, allra först ska jag sova.

Så godnatt. Och sköt om er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback