Är det något som är säkert i min oförutsägbara värld, så är det att jag lever för de små sakerna.

Ett trevligt program på radion när jag kör hem i natten. Den där spontana kindpussen mitt i lördagsfilmen.  En kär vän som stryker en över kinden. När man finner en liten leksak man tyckte mycket om som ung. Det där - ja, just Det där - ögonkastet som slängs över frukostbordet. Att få sitta i sängen och äta apelsin och dricka té klockan tolv på natten.

De där små sakerna som gör Allt till vad det är. Det, är något värt att leva för.