September tar vid
Åter på hemmaplan igen. Bitterljuvt. Saknar känslan att vara borta men känner mig samtidigt trygg att vara hemma. Har haft världens mysigaste vecka med mycket varm oboy, sträckläsning av vackra skönlitteraturer och en käresta som är finast i världen.
Denna torsdag började för övrigt med ett halvtaskigt humör men nu är jag glad, glad, glad! Har fått en varm kram av mormor i eftermiddag och dessutom fått veta att jag ska inskolas på ett nytt boende med början på tisdag. Åh, lycka! Kalla mig överentusiastisk men jag älskar verkligen känslan av att ha något att göra på dagarna. Älskar rutiner. Älskar känslan av att göra något. Att vara ledig och bara drälla runt i lägenheten gör mig så otroligt rastlös. Bara efter att ha varit ledig och sysslolös i två dagar håller jag på att klättra på väggarna. Så nu har jag vik. på två boenden och stand-in på en restaurang och på Luspen vilket förhoppningsvis ska fylla min höst med mängder av jobb!
Och nu gick mormor, efter att ha pallat en hink med äpplen ur vårt äppelträd. Hon är en av mina stora förebilder. Så ömsint. Så snäll. Och så stark. Talar om att åldern gör henne och morfar trötta av ingenting med ett leende på läpparna. Talar om hennes krämpor som om de vore hennes vänner. (Fast dock mycket intensiva, energikrävande och halvjobbiga vänner då.) Och så vacker, med sitt självlockiga silverfärgade hår och hud som skvallrar om ett långt och händelserikt liv. Kärlek är allt jag kan känna denna torsdagseftermiddag.
Nu lämnar jag åter huset och byn för lägenheten och samhället. Ska byta tillbaka från S60 till 940 efter upprustning av den sistnämda. Jisses, minns inte sist jag körde min lilla pärla. Saknar den där röda faran lite faktiskt.
Ska nog norpa en hel hög med pussar av herrn också, när jag ändå träffar honom. Och sen ska jag plocka ihop en outfit med rejäl festkänsla för morgondagens kvällsenliga galej på hotellet. Blir nog hela köret med klackar och bara ben. Yummie.
Vid närmare eftertanke kommer nog dagen som började så ruttet att sluta lyckligt. Och jag som älskar lyckliga slut. O, du underbara värld.
Denna torsdag började för övrigt med ett halvtaskigt humör men nu är jag glad, glad, glad! Har fått en varm kram av mormor i eftermiddag och dessutom fått veta att jag ska inskolas på ett nytt boende med början på tisdag. Åh, lycka! Kalla mig överentusiastisk men jag älskar verkligen känslan av att ha något att göra på dagarna. Älskar rutiner. Älskar känslan av att göra något. Att vara ledig och bara drälla runt i lägenheten gör mig så otroligt rastlös. Bara efter att ha varit ledig och sysslolös i två dagar håller jag på att klättra på väggarna. Så nu har jag vik. på två boenden och stand-in på en restaurang och på Luspen vilket förhoppningsvis ska fylla min höst med mängder av jobb!
Och nu gick mormor, efter att ha pallat en hink med äpplen ur vårt äppelträd. Hon är en av mina stora förebilder. Så ömsint. Så snäll. Och så stark. Talar om att åldern gör henne och morfar trötta av ingenting med ett leende på läpparna. Talar om hennes krämpor som om de vore hennes vänner. (Fast dock mycket intensiva, energikrävande och halvjobbiga vänner då.) Och så vacker, med sitt självlockiga silverfärgade hår och hud som skvallrar om ett långt och händelserikt liv. Kärlek är allt jag kan känna denna torsdagseftermiddag.
Nu lämnar jag åter huset och byn för lägenheten och samhället. Ska byta tillbaka från S60 till 940 efter upprustning av den sistnämda. Jisses, minns inte sist jag körde min lilla pärla. Saknar den där röda faran lite faktiskt.
Ska nog norpa en hel hög med pussar av herrn också, när jag ändå träffar honom. Och sen ska jag plocka ihop en outfit med rejäl festkänsla för morgondagens kvällsenliga galej på hotellet. Blir nog hela köret med klackar och bara ben. Yummie.
Vid närmare eftertanke kommer nog dagen som började så ruttet att sluta lyckligt. Och jag som älskar lyckliga slut. O, du underbara värld.
Kommentarer
Trackback
