Miss u all the time

Skrålsång till Kelly Clarkson i bilen. Kärleksfulla nyp i midjan. Armar omkring mina axlar.

Saknar dig, hjärtevän.

Det här är värt att dö för, jag tror mitt hjärta blöder

Lever för närvarande ett arbetslöst liv. Räknar ner dagarna tills restaurangen öppnar igen och jag åter får servera sura kunder. Dock är fördelen med att vara ledig att jag hinner göra massor med värda och produktiva saker. Har plöjt genom snart 6 säsonger av Vänner (på 10 dagar), ätit mängder av chokladbollar och spillt ner sängen med det sistnämna ett x antal gånger.

Skämt åsido, det har varit skönt att vara lite ledig men nu är jag sannerligen redo att gå tillbaka till att vara ledig någon dag i veckan i stället för alla dagar i veckan. Varför? För att känslan av att få vara ledig när man har jobbat flera dagar i rad är obeskrivlig. En mycket mycket underskattad känsla om ni frågar mig.

Hursom har jag förutom tv-tittandet och frossandet ägnat min lediga tid åt att kika genom universitetskataloger som sporadiskt kommer hemskickade till mig. Just nu ligger ett drygt tiotal kataloger på mitt skrivbord, och av dem har ungefär hälften fångat mitt intresse. Väntar dock på att en handfull ska anlända, så ännu har jag inte bestämt mig. Men snart! Kan inte förklara hur redo jag känner mig.

Avslutar med två fina bilder från mitt lilla krypin, bara för att cambilder är typ huuur roliga som helst!







Vet inte hur många år jag har hållit tillbaka och föredragit att inte visa mig från en oseriösare sida - och till vilken jäkla nytta? Fula miner och osmickrande vinklar kan ju vara bland det roligaste som finns! 

Tackar gudarna för att André kom in i mitt liv och började förvränga mitt ansikte i fula grimaser och skratta magen av sig åt mig. Aldrig har vi nog så roligt som när vi försöker göra oss så fula som bara är möjligt. Det är kärlek det :)


.

17 januari. Tiden flyger iväg. Universitetskataloger belarmar mitt skrivbord. Min garderob ligger provisoriskt uppstaplad i ett hörn av sovrummet, som en påminnelse om att nästa gång jag flyttar mina kläder gör jag det för att flytta härifrån.

I hjärtat pågår en kamp mellan ett hemmakärt barnajag som lägger all tillit till vänner och familj, och en fågelunge som är redo att lämna sitt näste. Oftast har fågelungen övertaget, med intressanta utbildningar och fantasier om vackra lägenheter som backar upp när tron tryter. Men ibland sviktar modet och barnet i mig tar över. Väggarna sluter sig närmare och ångern börjar smyga sig på.

Med de orden skrivna kryper jag ner i sängen framför världens bästa Vänner med ett paket näsdukar. I kväll kan inte den intressantaste utbildning sudda ut mitt tvivel.

Tre favoriter under 2011


Lady Gaga - Judas


Katy Perry - E.T.


Ellie Goulding - Guns and Horses

Hjärta och själ. Not och bokstav. Vackra melodier som sammansmälts med vackra och kraftfulla ord. Slutligen kryddat med tre starka kvinnor med karakteristiska röster och starka utstrålningar. Resultatet lever upp i tre egenheter som var och en spelar på mitt hjärtas strängar. Kärlek ut i melodiernas minsta toner och musikvideornas minsta färgskiftningar.

Luciadagen



Don't hate me because I'm beautiful.


Klicka på hjärtat

Fick finbesök av mormor och morfar i kväll. Alltid lika mysigt. Älskar att sitta och lyssna på när morfar berättar om hur det var förr i tiden. Hans utstrålning och röst passar berättarrollen som handen i handsken.

Tänker alltid på farmor extra mycket när jag har träffat mina kära morföräldrar. Jag har verkligen en fantastisk familj och släkt, men ingen kommer att finnas så nära hjärtat som farmor. Hon var verkligen huvudpunkten i mitt känslomässiga liv. Världens finaste farmor med vackert knotiga händer (ni vet, så där vackra de kan vara när de har varit med så länge) och ett stort varmt hjärta. Lagade alltid mängder med mat och bakade hundra olika sorters kakor när vi kom och hälsade på, och nöjde sig inte förrän man var proppmätt.

Fina, fina farmor. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne.


So I guess I'm a fool in love

Att sakna. Att längta. Att återses.

Att bråka. Att slå i dörrar. Att försonas.

Att kyssas. Att hålla hand. Att vara varandras.

Hur många dagar vi än må längta efter varandra; hur många gånger dörren än må slängas igen. Vad som än händer seglar ett ständigt faktum över våra huvuden. 

Du är min. Jag är din. Vi är varandras.


En solig lördag

Har haft en onekligen fin vecka. Pärlan har skrubbats ren och glänsande, och dess bromsar har bytts från gamla till sprillans nya. Håret har, med färg och sax, bonats om. Kvällarna har fyllts med fina vänner, underbar skräpmat och ideellt arbete. Det sistmända menande på fredagens teaterföreställning där skådespelare interagerade med publik och teaterföreningen serverade båda parter 3-rättersmiddag. Alltid lika trevligt att arbeta med mina kulturvänner! Och alltid lika flummigt inpå småtimmarna, de tre unga flickorna emellan..

För övrigt har käraste herrn varit hemmavid i helgen, vilket har förgyllt undertecknads tillvaro något otroligt. Hoppas på en fin myskväll i morgon för att ta avsked inför arbetsveckan som kommer.

Nu väntar åter arbete på byns lokala restaurang. Känns underbart att längta efter jobbet! Mina fina kollegor gör arbetspassen högst angenäma.

Ta hand om er. Och slösa inga sura miner på småsaker. Livet är för kort för oväsentligheter.


Måndagsfunderingar

Stakar mig fram genom veckor och dagar med stavar byggda av nära och kära å ena sidan och mina tre springvikariejobb å andra. Otroligt lycklig över att jag har hittat mig så pass många och bra jobb. Är det något som gör mig irriterad är det ungdomar som ena stunden klagar på att de inte har några pengar och andra stunden klagar över att de aldrig får vara lediga. Ekvationen är enkel. Inget arbete - inga pengar. Vill du inte jobba så kan du inte heller klaga över att du inga pengar får.

Trots min tacksamhet för min möjlighet att jobba kan jag inte annat än längta tills jag får lämna mina rötter och söka ny mark. Flytta, börja plugga, och inleda mitt byggande av den tillvaro jag visualiserar mig ha i framtiden.

Jag saknar att ha något att sträva mot.


Ett axplock av vad som kan tänkas hända under en tre år lång gymnasieutbildning på Luspengymnasiet.

Kan knappt vänta till jag är ute på banan igen.

HTC Sensation XE

För övrigt äger jag världens bästa telefon nowadays. Finns inget att klaga på.


Ren perfektion.

Att gå lös på tangentbordet

Torsdag, vackra torsdag. Blå himmel och en strålande höstsol. Inte ett spår av gårdagens dimma och dis. Myser för närvarande med en kaffekopp och lite lunch framför datorn. Några Huset Fullt-avsnitt får mig alltid på rätt humör :)

I helgen blir det mycket jobb. Börjar jobba kl 14 i dag på Prästkragen och går kväll-natt-dag vilken beytder att jag slutar kl 15.30 i morgon eftermiddag. Sedan blir det Kita's 15-20 (el. 21) resten av helgen. Härligt med jobb!
Gillar verkligen detta koncept att vara ledig mån-ons och sedan jobba järnet hela helgen. Får tid över till vänner och familj under veckorna och sedan mot helgerna får jag skrapa in lite kosing. On top of that hinner jag fortfarande helgmysa med min käresta, både under förmiddagar och senare kvällar. Mycket drägliga arbetstider om ni frågar mig.

Apropå drägligt sköljde en tacksamhetsvåg över mig i natt när jag rullade hemåt byn. Gårdagen var verkligen fin. Uppfyllde alla kriterier för en lyckad dag.

- Vakna i Andrés armar
- Mysig frukost
- Slapp och slö eftermiddag med Halv åtta hos mig-repriser, slumringar och stekt lax till middag
- Gympass med Kajsa
- Myspys med Elin och Kajsa till sena timman

Pojkvän, vänner och kärlek. Soffmys, tv-repriser och gym. Och så témys och mariekex hos Elin, som grädde på moset. Kan inte bli mycket bättre. Känner mig så lyckligt lottad att jag har det så fint.


För övrigt är jag grymt sugen på att bona om min kaluffs. Men hur? Page eller löshår? Mörkt eller ljust? Huvudbry i två bemärkelser.

If only you could see the way you shine

Har suttit och bölat till denna lilla filmsnutt så att mina ögon nu är alldeles utmärglade.



Jag har aldrig varit en större fantast av kungafamiljen, men detta bröllop berörde mig verkligen på djupet. Det är så vackert när människor hittar varandra. När pusselbitarna finner varandra.

Halva kungariket må vara eftersträvansvärt, men för Daniel var det högsta och viktigaste att han fick prinsessan. Det speglas i hans glittrande ögon, och det är så otroligt vackert att jag tappar andan.

It is a risk to love, what if it doesn't work out? Ah, but what if it does. - Peter McWilliams

“He’s not perfect. You aren’t either, and the two of you will never be perfect. But if he can make you laugh at least once, causes you to think twice, and if he admits to being human and making mistakes, hold onto him and give him the most you can. He isn’t going to quote poetry, he’s not thinking about you every moment, but he will give you a part of him that he knows you could break. Don’t hurt him, don’t change him, and don’t expect for more than he can give. Don’t analyze. Smile when he makes you happy, yell when he makes you mad, and miss him when he’s not there. Love hard when there is love to be had. Because perfect guys don’t exist, but there’s always one guy that is perfect for you.”

Bob Marley


Love is enough

Det där som jagar upp fjärilarna i din mage. Det där som värmer ditt hjärta. Det där fantastiska, otroliga, extraordinära. Det där som du trodde att du aldrig någonsin skulle få uppleva.

Kärlek.

Utformad i pussar på kinden när ni tittar på film; skrattsalvor när du tappar thaimat på hans fötter; varma famntag när ni lägger er för att sova.

Det där som bubblar inom dig. Ibland som kokande lava, och ibland som glittrande sockerdricka. Oavsett, är kärlek det mest känslofulla som kan komma över en människa. Det mest hjärtskärande och euforiska tillståndet du kan uppleva.

Kärlek. Det största som finns.

Te-aterkväll

Sitter och avnjuter en kopp te och kikar på några avsnitt av Huset Fullt. Co-zey. Tänk vad en kopp te kan göra med sinnet. Hur lite smaksatt varmt vatten kan göra en så otroligt lugn. Fantastiskt är vad det är.

Utöver min testund nu in på småtimmarna har min kväll varit väldans mysig. Efter middagen susade jag i dis och mörker upp till Storuman och Folkets Hus, där föreställningen Färdknäpp hade beslagtagit scenen för 2 timmars underhållning för man och kvinna, ung och gammal. Trots att tiden sällan räcker till, är min plats i Storuman Teaterförenings styrelse något jag kommer att försöka hålla hårt i tills den dagen jag breder mina vingar och flyger söderut. Kultur, teater, gott fika och en otrolig sammanhållning oavsett deltagarnas ålder eller kön. 

           
           
Fyra bilder föreställande hur det kan se ut under en resa färgad av kultur och teater. Förra årets operaresa till Umeå. På vägen dit -  musik och vila. På vägen hem, efter att ha besökt Norrlandsoperan - höga på energi, fnissiga, och... ja, bapelsinögda.


Stina. 19 år. Grundfors.

Komponerar små texter för att utröna, beskriva och dela med mig av min vardag. Med ett nyligt utskrivet slutbetyg från gymnasiet i handen letar jag nu efter en plats för mig i världen.