Att gå lös på tangentbordet
I helgen blir det mycket jobb. Börjar jobba kl 14 i dag på Prästkragen och går kväll-natt-dag vilken beytder att jag slutar kl 15.30 i morgon eftermiddag. Sedan blir det Kita's 15-20 (el. 21) resten av helgen. Härligt med jobb!
Gillar verkligen detta koncept att vara ledig mån-ons och sedan jobba järnet hela helgen. Får tid över till vänner och familj under veckorna och sedan mot helgerna får jag skrapa in lite kosing. On top of that hinner jag fortfarande helgmysa med min käresta, både under förmiddagar och senare kvällar. Mycket drägliga arbetstider om ni frågar mig.
Apropå drägligt sköljde en tacksamhetsvåg över mig i natt när jag rullade hemåt byn. Gårdagen var verkligen fin. Uppfyllde alla kriterier för en lyckad dag.
- Vakna i Andrés armar
- Mysig frukost
- Slapp och slö eftermiddag med Halv åtta hos mig-repriser, slumringar och stekt lax till middag
- Gympass med Kajsa
- Myspys med Elin och Kajsa till sena timman
Pojkvän, vänner och kärlek. Soffmys, tv-repriser och gym. Och så témys och mariekex hos Elin, som grädde på moset. Kan inte bli mycket bättre. Känner mig så lyckligt lottad att jag har det så fint.
För övrigt är jag grymt sugen på att bona om min kaluffs. Men hur? Page eller löshår? Mörkt eller ljust? Huvudbry i två bemärkelser.
If only you could see the way you shine
Jag har aldrig varit en större fantast av kungafamiljen, men detta bröllop berörde mig verkligen på djupet. Det är så vackert när människor hittar varandra. När pusselbitarna finner varandra.
Halva kungariket må vara eftersträvansvärt, men för Daniel var det högsta och viktigaste att han fick prinsessan. Det speglas i hans glittrande ögon, och det är så otroligt vackert att jag tappar andan.
It is a risk to love, what if it doesn't work out? Ah, but what if it does. - Peter McWilliams
“He’s not perfect. You aren’t either, and the two of you will never be perfect. But if he can make you laugh at least once, causes you to think twice, and if he admits to being human and making mistakes, hold onto him and give him the most you can. He isn’t going to quote poetry, he’s not thinking about you every moment, but he will give you a part of him that he knows you could break. Don’t hurt him, don’t change him, and don’t expect for more than he can give. Don’t analyze. Smile when he makes you happy, yell when he makes you mad, and miss him when he’s not there. Love hard when there is love to be had. Because perfect guys don’t exist, but there’s always one guy that is perfect for you.”
Bob Marley
Love is enough
Kärlek.
Utformad i pussar på kinden när ni tittar på film; skrattsalvor när du tappar thaimat på hans fötter; varma famntag när ni lägger er för att sova.
Det där som bubblar inom dig. Ibland som kokande lava, och ibland som glittrande sockerdricka. Oavsett, är kärlek det mest känslofulla som kan komma över en människa. Det mest hjärtskärande och euforiska tillståndet du kan uppleva.
Kärlek. Det största som finns.
Te-aterkväll
Sitter och avnjuter en kopp te och kikar på några avsnitt av Huset Fullt. Co-zey. Tänk vad en kopp te kan göra med sinnet. Hur lite smaksatt varmt vatten kan göra en så otroligt lugn. Fantastiskt är vad det är.
Utöver min testund nu in på småtimmarna har min kväll varit väldans mysig. Efter middagen susade jag i dis och mörker upp till Storuman och Folkets Hus, där föreställningen Färdknäpp hade beslagtagit scenen för 2 timmars underhållning för man och kvinna, ung och gammal. Trots att tiden sällan räcker till, är min plats i Storuman Teaterförenings styrelse något jag kommer att försöka hålla hårt i tills den dagen jag breder mina vingar och flyger söderut. Kultur, teater, gott fika och en otrolig sammanhållning oavsett deltagarnas ålder eller kön.
Fyra bilder föreställande hur det kan se ut under en resa färgad av kultur och teater. Förra årets operaresa till Umeå. På vägen dit - musik och vila. På vägen hem, efter att ha besökt Norrlandsoperan - höga på energi, fnissiga, och... ja, bapelsinögda.
Favoriten av favoriter just nu
Söndag, gråa söndag
Ännu en vecka till ända. Lagomt med kunder på Kita's. Skönt att inte behöva springa rumpan av sig.
Resten av kvällen har spenderats med världens finaste väninnor, varav en av dessa just i detta nu har varit 19 år i 13 minuter. GRATTIS, MADELEINE DU FINA! Thaimat, hallonsoda och fem flickor i en etta - kan det bli mycket bättre en grå söndag som denna?
Veckan som kommer blir lugn med ett relativt tomt schema. Fram till torsdag, när jag återvänder till Kita's för att jobba helg, är jag ledig, ledig och åter ledig. Lovely!
I morgon blir det däremot att leka städ- och utrensningspolis. Ta sig en svängom med dammtrasan och rensa ut kartonger, tidningar och pantflaskor. Känns helt okej faktiskt. Tycker om att städa. Finner ett lugn i att få skapa ordning och göra det fint.
Med anledning av dessa morgondagens uppgifter så kryper jag till kojs för att få lite sömn. Har fått svårt att sova länge på morgonen på sistone, så därför täänker jag nu försöka gå åt andra hållet och somna i anständig tid.
I was here
Kommer in innanför värmande väggar. Smäller i mig en halv påse popcorn och trivs med livet.
Confessions of a broken heart
Men sen tog det stopp. Just i detta nu är hjärnkontoret alltför trött för att fundera över existensiella frågor, än mindre dess svar.
Det får bero en stund till. En till natt av famlande i mörkret borde inte ge alltför stor skada. Frågorna kommer i sinom tid att få sina svar. Just nu behöver undertecknad nämligen lite skräptv och sedan en god natts sömn.
Vacker melodi. Vackra tongångar. En av många anledningar till att det vilsna och ensamma jaget dök upp för granskning i natt.
True
Att vara kär
Att känna fjärilar i magen när han blåser varm luft i din nacke.
Att känna hjärtat bulta tungt och varmt när du vaknar upp och fångar hans sovande vackra ansikte på näthinnan.
Att vara den lyckligaste på jorden.
Och att ibland faktiskt önska att du inte kunde känna något alls.
Statusuppdatering
Nyligt utexaminerad från gymnasiet. Springvikarie inom särskilda omsorgen, stand-in-vikarie på Luspengymnasiet och från och med i går, servitris. Trött, men samtidigt fylld av energi.
Pendlar mellan tre boendeformer. Vardagsrumssoffan hos mor och far, Andrés famn och sängen i min uppsagda och om 2 ½ månad urflyttade lägenhet. Lever i en Fred Perry-bag med en sliten axelrem.
Fullständigt och fullkomligt förälskad. I världens finaste André. I världens finaste vänner. Ibland till och med i livet.
En statusuppdatering så där i mitten av oktober. Bara för att kika in och kolla av läget med mig själv. Sätta mitt nuvarande liv på pränt, som för att försöka skapa ordning i all huvudbry och stämma av om jag befinner mig där jag vill.
Men inte än. Inte nu. Jag är lycklig, men långt ifrån nöjd.
I detta nu är tålmodet den högsta dygden.
Att förklara något oförklarligt
Att sakna och att längta. Att uppskatta och att uppleva.
Sexton månader. Två utlandsresor. Tre släktträffar. En studentexamen.
Tusen fjärilar i magen. Miljoner stjärnor i hans ögon.
Tid som har förflutit. Tid som väntar.
Och för varje dag blir han bara vackrare.
Skynda dig hem, hjärtat. Du fattas mig.
Vacation
Under dagarna - vattenrutschbanor, pojkar som med sina cyklop skymtar småfisk och sjöstjärnor i ett salt Medelhavet och mängder och åter mängder av all inclusive-mat. Till kvälls - promenader stränder, spotify som tonsätter en balkongutsikt över berg som smeks av solnedgången, och mängder och åter mängder av all inclusive-slush.
Besök i ett vackert Palma och ett stekande Magaluf. Glass efter varje måltid. Friheten att kunna lägga sig vid poolen en stund innan middag och bara lapa sol och läsa en god bok. Känslan av att knuffa ner solglasögonen på nästippen, få solen i ögonen och sedan kunna kika på min hjärtevän i solsängen bredvid. Ordet "semester" som får leva ut i ordentlig bemärkelse.
Önskar att jag kunde åka iväg om och om igen.
Roadtrip med hyrd bil till Cuevas del Drach och Palma
7 dagar kvar
Känner dock att min förväntan har börjat övergå i en lätt galenskap. Drömmer på nätterna om resan och vaknar upp överexalterad över att få åka, lyssnar på tunes som denna för att komma i mood, och skriver sms till Kajsa ungefär varje dag bara för att säga att "nu är det inte länge kvar innan vi kommer ner!".
Kan bara minnas hur Mallorca imponerade på mig förra gången vi var där, jag och mina flickor. Mallorca, med sina varma temperaturer trots att vi var inne i månaden oktober, med sin vackra vackra huvudstad och med maten. Paella är och förblir en favorit. Äter vi det inte nu när vi åker ner tänker jag sura en stund.
Nu hoppas jag på att Alcúdia kan leverera lika mycket som Cala Mayor och att hotellkomplexet är precis lika fantastiskt som det påstås. Ser framför mig hur vi hinkar i oss mängder med all-inclusive-glass hela dagarna, åker vattenrutchbanor tills vi är alldeles snurriga och traskar runt bland äldre stadsdelar med solen i nacken.
O, vad jag längtar. Till solen, till känslan av att befinna mig på annan mark och till Kajsa och Iza, förstås.
Nedan följer fotominnen från höstlovet 2009 när vi tre bytte svensk mark mot spansk för en vecka.
En alldeles fantastisk vecka med två alldeles fantastiska flickor. Det händer mycket ofta att jag tänker tillbaka på den veckan som en av mina allra bästa.
Och om jag nu kommer hem och inte är lika brun som här ovan så lovar jag er att ni får slå mig lätt på smalbenet och fya mig. Både jag och André har som högsta prioritet att bli kolsvarta.
