Att få krypa in i sin kärestas famn när vind och regn stormar utanför dörren, det måste vara det absolut mysigaste som någonsin kan upplevas. Höra ett spöregn smattra mot taket och vinden slita i den lilla däckskodda boningen. Höra kylan knacka på dörr och vägg i fråga om att få komma in. Känna hur sammanflätade händer, kroppar och hjärtan likt det bästa pansar kan inkapsla en så ofantlig mängd värme och trygghet under ett så tunt täcke.

Men vad gör man när ens hjärta åker iväg i natten för att arbeta? Jo, man värmer en stor kopp med oboy, slår på norska P3, dimmar ljuset, kryper upp i soffan iförd hans hoodtröja och läser Alex Schulmans Skynda att älska. Något varmt och gott att dricka, något ljud för att bedöva tystnaden, något som inger trygghet och något trevligt att läsa. Och där har ni det. Likt listan över vad en brud ska bära ner för altargången (något blått, något lånat, etc.) har ni fått receptet på ett långt äktenskap mellan mysfaktor och homo sapiens. Återstår bara att iordningställa och bepröva.

Ikväll belägrade Postkodkampen tvn på gruppboendet. Människor vann miljoner till höger och vänster, och jag, jag var bara avundsjuk.

Om jag vann en miljon skulle jag göra tre saker - och endast dessa tre i exakt i denna ordning.

Lägga labbarna på en vacker takhusvåning i en lugn mysig stad. Inreda tills ögonen blöder och mitt husliga jag är mättat. Självklart ska detta göras med André vid min sida som medinredare och sambo.

Åka iväg som volontär i några månader.

Frossa bland universitetskurser och program. Skräddarsy mig en personlig studieplan (statsvetenskap, engelska, internationell ekonomi, freds- och konfliktstudier och mycket mycket mer) och plugga mig mot min dröm som diplomat/generalsekreterare i FN (drömmar är menade för att vara storslagna!).

Mycket har jag skådat, men aldrig ett sådant leende. Mycket har jag upplevt, men aldrig en sådan hjärtesorg av att behöva skiljas.

Varje liten blick och beröring lägger sig som bomull kring mitt hjärta.

Kom hem nu.

Genomgår en sådan natt när man varken vill eller kan sova. Kvällsmänniskan skriker inom mig att ta en kvällsmacka till och stanna uppe. Filosofera lite över livet. Se ett avsnitt av One Tree Hill. Skriva blogg.

Ikväll serveras det nämligen nervositet inför onsdagens projektarbetspresentation, en hjärtslitande saknad efter min käresta och en liten nypa av förväntan inför studenten. En måndagskompott utan dess like. Men också den piggaste måste någon gång sova. Om inte annat får jag knocka mig till sömns med några väl placerade skallningar i väggen.

Varvar träningsrapport och läsande av bloggar. Spelar Veronica Maggio i mina lätt sprängda högtalareoch känner ett craving efter prinsesstårta. Tänk vad gott. En stor bit prinsesstårta med en lätt sockrad kopp med kaffe. Mums.

För övrigt håller jag på och funderar ihop inspirationslistor. Människor jag finner inspirerande, saker jag vill göra och när (utbildningar, jobb, äventyr - mål med livet helt enkelt), var mina pengar går/behöver gå, materiella saker jag gärna vill/behöver ha, etc. Den senaste månaden har mitt huvud känts som deg av all hets kring betyg, vård av förhållandet och familjelivet, folk som frågar "men vad ska du nu bli när du blir stor Stina?", pengar som har rullat iväg till studentklänningar och skor, etc, så jag känner att det är dags att få rätsida på alla stormande tankar.

Men snart byter jag ut detta mot psykologiplugg i form av film. The Experiment minsann. Självklart hänger kvällsfika och en kopp te med i filmmyset.

Detta är en bra kväll.