En utmärkt start på lovet
Spenderade gårdagen grävandes och nästlandes i mina förfäders öden. Sökte upp farfäders farfäder i arkiv och byggde min antavla (i folkmun, släktträd) med namn efter namn. Smaskade i mig en helt hyffsad lunch och ägnade sedan min eftermiddag i fotograferingens tecken. Slutare, bländare, ljus, objekt, kreativitet, estetik.. Foto A är minsann en intressant och rolig, men svår kurs.
Susade så iväg med käraste och en hög Lyckselebor till Umeå för att beskåda och underhållas av allas vår Jeff Dunham. Fick mina föväntningar överträffade och lämnade arenan med ett leende på läpparna. Krängde en drickyoghurt och lade mig till rätta i bilsätet för att låta färdens timmar springa förbi. Runt klockan två snubblade jag så ur bilen och i säng, sömndrucken och kärlekskrank efter en prins i mörkblå springare på väg upp mot sin egen residens.
Idag njuter jag av ljumma vårvindar och en strålande sol. Byter vinterdäck till sommardäck, spolar av bilen och känner hur sommaren är i antågande. Känns som att bilens däckbyte kan liknas med den första dagen jag skor mig med ballerinas. Ett sätt att välkomna varmare temperaturer och vackra gröna gräsmattor. En vändpunkt.
Nu, vila ögonen på ytliga chickflickiga webserier och skriva inbjudningskort angående studenten. Hela tjocka släkten ska bjudas in! O, härliga värld, snart smäller det!
Susade så iväg med käraste och en hög Lyckselebor till Umeå för att beskåda och underhållas av allas vår Jeff Dunham. Fick mina föväntningar överträffade och lämnade arenan med ett leende på läpparna. Krängde en drickyoghurt och lade mig till rätta i bilsätet för att låta färdens timmar springa förbi. Runt klockan två snubblade jag så ur bilen och i säng, sömndrucken och kärlekskrank efter en prins i mörkblå springare på väg upp mot sin egen residens.
Idag njuter jag av ljumma vårvindar och en strålande sol. Byter vinterdäck till sommardäck, spolar av bilen och känner hur sommaren är i antågande. Känns som att bilens däckbyte kan liknas med den första dagen jag skor mig med ballerinas. Ett sätt att välkomna varmare temperaturer och vackra gröna gräsmattor. En vändpunkt.
Nu, vila ögonen på ytliga chickflickiga webserier och skriva inbjudningskort angående studenten. Hela tjocka släkten ska bjudas in! O, härliga värld, snart smäller det!
Thailand
Igår bokade jag och mamma flygstolar och hotell för 10 dygn i vackra vackra Thailand. 20/6 bär det av från Arlanda. Åh. Som jag har väntat.
Mamma nyss:
(Stor suck) "Jag vill åka till Thailand nu."
Jag: "Jag med."
Mamma: "Fast.. inte än, jag måste sy klart min väska först!"
Mamma nyss:
(Stor suck) "Jag vill åka till Thailand nu."
Jag: "Jag med."
Mamma: "Fast.. inte än, jag måste sy klart min väska först!"
Just paint the picture of a perfect place
Spenderar fredag eftermiddag svettandes på diverse träningsmaskiner med en kär vän. Kommer hem, äter middag, duschar och kallas sedan till grannorten för gofika och långpromenad med två av världens finaste flickor. En promenad som får sig en vändning när en ung stilig herre med finurligt leende stannar till vid vägkanten, och jag helt ovetandes överrumplas. Får mig en lång kram, kyssar och choklad. Andas in honom och känner hur mycket jag saknat honom.
Finner mig så på lördagseftermiddagen, efter att förgäves ha försökt studera med feber och killersnuva, sittandes på sängkanten med tårar rinnandes för kinderna för att jag saknar så att det gör ont. För att jag inte vill vara ifrån honom. Trotsar förkylning och smittorisk och åker upp. Mår skit, men får iallafall ha honom i min närhet. Luta febervarm panna mot hans trygga axel. Vila mina förkylningssvullna läppar mot hans kind. (Och under mitt bloggskrivande spelas One Republic - All The Right Moves och jag kommer till insikt att han alltid handlar rätt och att alla platser känns rätt bara han finns där. Kan tyckas vara en brist på självständighet när en ung man ger en ung kvinna en trygghet hon inte alltid kan skapa sig själv, men jag tycker bara att det är vackert.)
Möter årets vackraste väder när jag kliver ut på måndagsförmiddagen. Känner ironi och ett lätt sting av irritation när jag reflekterar över mitt öde. Att tvingas sitta inne med en försenad uppsats och förkylningstungt huvud när jag hade kunnat springa runt i vårsolen med mina finaste. Men vad är det om inte livet. Fyllt av ironi och orättvisa öden. Det hade ju kunnat vara värre.
Nybryggt kaffe och vaniljglass är ju faktiskt inte helt fel det heller.
Finner mig så på lördagseftermiddagen, efter att förgäves ha försökt studera med feber och killersnuva, sittandes på sängkanten med tårar rinnandes för kinderna för att jag saknar så att det gör ont. För att jag inte vill vara ifrån honom. Trotsar förkylning och smittorisk och åker upp. Mår skit, men får iallafall ha honom i min närhet. Luta febervarm panna mot hans trygga axel. Vila mina förkylningssvullna läppar mot hans kind. (Och under mitt bloggskrivande spelas One Republic - All The Right Moves och jag kommer till insikt att han alltid handlar rätt och att alla platser känns rätt bara han finns där. Kan tyckas vara en brist på självständighet när en ung man ger en ung kvinna en trygghet hon inte alltid kan skapa sig själv, men jag tycker bara att det är vackert.)
Möter årets vackraste väder när jag kliver ut på måndagsförmiddagen. Känner ironi och ett lätt sting av irritation när jag reflekterar över mitt öde. Att tvingas sitta inne med en försenad uppsats och förkylningstungt huvud när jag hade kunnat springa runt i vårsolen med mina finaste. Men vad är det om inte livet. Fyllt av ironi och orättvisa öden. Det hade ju kunnat vara värre.
Nybryggt kaffe och vaniljglass är ju faktiskt inte helt fel det heller.
Your touch magnetizing - feels like going floating, leave my body glowing
Kiss me, k-k-kiss me
infect me with your love, and fill me with your poison
Take me, t-t-take me
wanna be your victim, ready for abduction
Boy, you're an alien, your touch so far away
it's supernatural, extraterrestrial
Upp över öronen. Så fantastiskt upp över öronen för honom. Känslor så stora att hjärtat rusar och fjärilarna i en hastighet utom denna värld leker tafatt upp och ner i artär och ven.
Love, love, love
Tårarna sprutar. Känner en sån genuin glädje i hjärtat. Åh, så här vill jag också gifta mig.
André, du får vad som helst om du gifter dig med mig på just det här sättet. Jag lovar, vad du än vill ha blir ditt. Du kan till och med få välja låt!
Kiss me, k-k-kiss me
Pusselbitarna börjar falla på plats. Känner sådan kärlek och tacksamhet gentemot gudarna som äntligen verkar ge mig lite medvind. Älskar, längtar och glädjs så att hjärtat spricker.
Älskar känslan av den kontinuerliga glädje och säkerhet som fyllt mig på sistone. Älskar att jag vinterdepressionen har släppt taget om mig. Att jag börjar närma mig den jag vill vara emotionellt.
Jag glädjs av indiepopen på P3 i bilen hem. Glädjs av den lätta prestationångesten som smyger inpå och lockar bort latheten. Glädjs när studerarknuten släpper och drivenheten tittar fram från sin gömma. När motivationen kring skolarbetet äntligen visar sig igen. Glädjs av att få kånka ut mina alldeles egna sommardäck ur baksätet. Inger en känsla av vuxenhet i mig.
Älskar att få komma hem och smaska frystorkade jordgubbar omfamnade av lena yoghurtfamnar. Älskar jordgubbar i allmänhet. Längtar till sommaren. Till tunna sommarplagg och sommargräs mot barfota fötter. Sneglar mot min idag tillhandahållna studentmössa som prydligt ligger och laddar upp. Längtar till att få inleda ett nytt kapitel i livet. Att få stänga en dörr och öppna en annan.
Älskar hur han får mig att må. Hur han nästintill alltid kan göra mig glad. Men mest av allt älskar jag hur han alltid är glad med mig. Att han skrattar. Busar. Glädjs. Kalla mig toffel, men det känns som ett privilegium. Älskar att berätta för honom precis hur mycket jag tycker om honom. Att över en söndagsmiddag få berätta att han inspirerar mig till en bättre människa och se honom bli förvånad och tom på ord.
Känner mig tillfreds med att gymnyckeln efter två års uppehåll åter hänger stadigt på min fula lilla nyckelknippa. Fascineras över hur ett knappt 30minuterspass resulterat i en pigg och glad Stina. (Pigg, som aldrig tidigare varit ett ord man använt i samma mening som undertecknad.) Kan knappt vänta tills träningen är igång på riktigt. Jag har saknat att bege mig in i gymbubblan på eftermiddagarna efter skolan!
Slutligen älskar jag Katy Perry's E.T. Älskar känslan av att vilja lyssna på den hela tiden, men att ändå låta bli av rädsla för att den ska bli uttjatad. Har inte känt samma känsla sedan denna goding lanserades för två år sedan. Älskar texten. Älskar musiken. Älskar Katy. Man, I'm in love.
Älskar känslan av den kontinuerliga glädje och säkerhet som fyllt mig på sistone. Älskar att jag vinterdepressionen har släppt taget om mig. Att jag börjar närma mig den jag vill vara emotionellt.
Jag glädjs av indiepopen på P3 i bilen hem. Glädjs av den lätta prestationångesten som smyger inpå och lockar bort latheten. Glädjs när studerarknuten släpper och drivenheten tittar fram från sin gömma. När motivationen kring skolarbetet äntligen visar sig igen. Glädjs av att få kånka ut mina alldeles egna sommardäck ur baksätet. Inger en känsla av vuxenhet i mig.
Älskar att få komma hem och smaska frystorkade jordgubbar omfamnade av lena yoghurtfamnar. Älskar jordgubbar i allmänhet. Längtar till sommaren. Till tunna sommarplagg och sommargräs mot barfota fötter. Sneglar mot min idag tillhandahållna studentmössa som prydligt ligger och laddar upp. Längtar till att få inleda ett nytt kapitel i livet. Att få stänga en dörr och öppna en annan.
Älskar hur han får mig att må. Hur han nästintill alltid kan göra mig glad. Men mest av allt älskar jag hur han alltid är glad med mig. Att han skrattar. Busar. Glädjs. Kalla mig toffel, men det känns som ett privilegium. Älskar att berätta för honom precis hur mycket jag tycker om honom. Att över en söndagsmiddag få berätta att han inspirerar mig till en bättre människa och se honom bli förvånad och tom på ord.
Känner mig tillfreds med att gymnyckeln efter två års uppehåll åter hänger stadigt på min fula lilla nyckelknippa. Fascineras över hur ett knappt 30minuterspass resulterat i en pigg och glad Stina. (Pigg, som aldrig tidigare varit ett ord man använt i samma mening som undertecknad.) Kan knappt vänta tills träningen är igång på riktigt. Jag har saknat att bege mig in i gymbubblan på eftermiddagarna efter skolan!
Slutligen älskar jag Katy Perry's E.T. Älskar känslan av att vilja lyssna på den hela tiden, men att ändå låta bli av rädsla för att den ska bli uttjatad. Har inte känt samma känsla sedan denna goding lanserades för två år sedan. Älskar texten. Älskar musiken. Älskar Katy. Man, I'm in love.
Friday, I'm in love
Tuggar i mig seg pannkaka till lunch. Avnjuter en lång håltimme i goda vänners sällskap. Redigerar film. Skrattar och ler åt tokiga uttalanden och miner. River mig ett redigt sår på långfingret. Äter, dagen till ära, våfflor till middag. Skickar in en inlämningsuppgift. Klickar hem studentklänning. Drar hans cardigan tätare omkring mig. Längtar.
Jag minns en tidig morgon i somras. Har kört upp till Storuman över kvällen för att se film med några goda vänner. Spenderar många många minuter med munnen fastklistrad mot någon annans. Somnar i en trygg famn. Tittar sömndrucket på klockan och säger att jag måste köra hem. Tillåts inte. Erbjuds skjuts, eller övernattning. Övernattning, ett sådant laddat ord. Jag? Sova? Med dig? Nu? Sista gästen skjutsas hem och jag somnar om. Väcks och visas in i ett kalt sovrum, med fjärilars dova vingslag i magen.
Idag tittar jag tillbaka på en blyg flicka och en söt ung man som med ett litet leende plitar fram under lugg. Kommer ihåg att jag sov med alla kläder på den natten, ovanpå täcket, bara för att inte förstöra något. För att inte rusa för fort fram.
Och se var vi har tagit oss nu. Till ett tillstånd då hon köper hem värmeljus åt honom för att hon använt upp hans 30-pack, och han tar för givet att laga hennes bil. Ett tillstånd då hon nu sover under täcket, nära nära. Då hon inte längre möter spegelbilden på morgonen med panik, utan istället med att rycka på axlarna.
Ett tillstånd av kärlek. Och många, många övernattningar.
Jag minns en tidig morgon i somras. Har kört upp till Storuman över kvällen för att se film med några goda vänner. Spenderar många många minuter med munnen fastklistrad mot någon annans. Somnar i en trygg famn. Tittar sömndrucket på klockan och säger att jag måste köra hem. Tillåts inte. Erbjuds skjuts, eller övernattning. Övernattning, ett sådant laddat ord. Jag? Sova? Med dig? Nu? Sista gästen skjutsas hem och jag somnar om. Väcks och visas in i ett kalt sovrum, med fjärilars dova vingslag i magen.
Idag tittar jag tillbaka på en blyg flicka och en söt ung man som med ett litet leende plitar fram under lugg. Kommer ihåg att jag sov med alla kläder på den natten, ovanpå täcket, bara för att inte förstöra något. För att inte rusa för fort fram.
Och se var vi har tagit oss nu. Till ett tillstånd då hon köper hem värmeljus åt honom för att hon använt upp hans 30-pack, och han tar för givet att laga hennes bil. Ett tillstånd då hon nu sover under täcket, nära nära. Då hon inte längre möter spegelbilden på morgonen med panik, utan istället med att rycka på axlarna.
Ett tillstånd av kärlek. Och många, många övernattningar.
Free fallin
Fann mig själv i ett ångestladdat ögonblick under engelskalektionen i eftermiddag efter att jag skickat in en ofullständig försenad svenskauppgift och sedan höjt min blick och funnit att jag var alldeles ensam. En nedslående känsla av prestationsångest och ensamhet bland främlingar. Alla vänner försvunna. Är det så här det ska bli när jag börjar studera? Alldeles ensam? På egna ben? Med ingen att prata med?
En halv sekund senare infann sig åter lugnet i mig, efter att att jag lyssnat till den ett år yngre grabben i bordet mitt emot fråga vår lärare en grammatisk fråga. En grabb jag egentligen inte bryr mig om. Som jag vanligtvis knappt uppmärksammar. Som bara finns där. Vad som hände vet jag inte riktigt, men det var bara något med lugnet i hans röst; det lugna ansiktsuttrycket; hans väninnas lugna energi; som sa mig att allt var okej. Som sa åt mig att skjuta undan paniken. Och sen var allt tillbaka till det vanliga igen och jag arbetade bättre än jag någonsin gjort under en engelskalektion.
För varje dag som går blir jag mer och mer övertygad om att ensamhet faktiskt stundtals kan vara något bra. För varje dag mognar jag.
Vänta bara. Snart är jag färdig att slå ut.
En halv sekund senare infann sig åter lugnet i mig, efter att att jag lyssnat till den ett år yngre grabben i bordet mitt emot fråga vår lärare en grammatisk fråga. En grabb jag egentligen inte bryr mig om. Som jag vanligtvis knappt uppmärksammar. Som bara finns där. Vad som hände vet jag inte riktigt, men det var bara något med lugnet i hans röst; det lugna ansiktsuttrycket; hans väninnas lugna energi; som sa mig att allt var okej. Som sa åt mig att skjuta undan paniken. Och sen var allt tillbaka till det vanliga igen och jag arbetade bättre än jag någonsin gjort under en engelskalektion.
För varje dag som går blir jag mer och mer övertygad om att ensamhet faktiskt stundtals kan vara något bra. För varje dag mognar jag.
Vänta bara. Snart är jag färdig att slå ut.
Vad som komma skall
Spenderar måndag kväll med huvudet fullt av tankar. Igenimmat av ångestens ångor. Ångesten över prestation och handling.
Få tankar kring skolarbete. Många kring tiden efter studenten. Tiden som i folkmun och studenters tankesmedjor blåses upp till begreppet framtiden. Vad händer? Och hur?
Rensar tankarna med en lång skållande dusch och sedan ett telefonsamtal till en klok ung man.
Den viktigaste i ditt liv är dig själv
Pluggar psykologi i ett dovt belyst sovrum. Varvar med att stämma av favoritbloggarna. Skjuter upp nerhasade glasögon uppför ovan näsrygg. Känner ett lugn och en ro. Mycket att göra förvisso, men inget jag inte klarar av. Som sagt, jag arbetar bäst under lite press. Med skärpet lätt åtdraget.
Filosoferar spontant kring människans benägenhet att bry sig alltför mycket om andras åsikter. De kommer inte att genomföra gymnasiet, kirra första jobbet eller hitta den sanna kärleken åt dig, så varför förlita sig på deras åsikter? De har ingenting med dig att göra.
Anyways. Spenderade gårkvällen med oxfilé serverad på stort vackert fat av käresta och sedan lätt ihjälskrämd framför en thriller i goda vänners sällskap. Angenämt, mycket angenämt.
Härnäst väntar kort studerande av engelska och sedan besök av en stilig herre. Solsidan och film står på agendan. Potentiell söndagsångest eliminerad.
Livet är bra.
Filosoferar spontant kring människans benägenhet att bry sig alltför mycket om andras åsikter. De kommer inte att genomföra gymnasiet, kirra första jobbet eller hitta den sanna kärleken åt dig, så varför förlita sig på deras åsikter? De har ingenting med dig att göra.
Anyways. Spenderade gårkvällen med oxfilé serverad på stort vackert fat av käresta och sedan lätt ihjälskrämd framför en thriller i goda vänners sällskap. Angenämt, mycket angenämt.
Härnäst väntar kort studerande av engelska och sedan besök av en stilig herre. Solsidan och film står på agendan. Potentiell söndagsångest eliminerad.
Livet är bra.
Det mest orealistiskt otroliga du någonsin kan finna dig själv i
Ni vet hur det känns att vara så nära man möjligt kan men bara vill vara ännu närmre? När man nästintill ligger ovanpå honom, men bara vill klättra ännu längre upp. Krypa närmre. Komma närmare inpå.
När man fallit så upp över öronen att man är så rädd, så rädd för att lämnas av honom. När han springer ut för att köpa mjölk till middagen och man nästan inte vill låta honom gå. Allt för att man är rädd för att han aldrig ska komma tillbaka till en. Rädd för att lämnas ensam med en kall tallrik pasta och ett brustet hjärta.
När man spenderar torsdagskvällen sneglandes på telefonen bara för att man vill ringa honom och få höra hans röst. Få somna till hans röst. Vakna upp till den. Alltid ha den malandes i ens öra.
När han kysser dig och det känns precis som på film. När värmeljusen lyser skimrande och den lugna melodin strömmar ut ur högtalarna i låg ton, och du bara vill frysa ögonblicket.
När du vaknar upp mitt i natten med ditt öra mot hans hjärta och hela du blir varm och lugn av hans dova hjärtslag.
När han lägger armarna om dig och du får hejda en tår för att du är så lycklig över att han vill omfamna dig, just dig.
Kärlek, o denna kärlek. Stundom så fullkomligt förkrossande och stundom så fullskaligt euforibringande att hjärtat nästan brister av lycka.
Tänk, vilken lycka att människan givits den så otroligt vackra gåvan att älska och bli älskad tillbaka.
När man fallit så upp över öronen att man är så rädd, så rädd för att lämnas av honom. När han springer ut för att köpa mjölk till middagen och man nästan inte vill låta honom gå. Allt för att man är rädd för att han aldrig ska komma tillbaka till en. Rädd för att lämnas ensam med en kall tallrik pasta och ett brustet hjärta.
När man spenderar torsdagskvällen sneglandes på telefonen bara för att man vill ringa honom och få höra hans röst. Få somna till hans röst. Vakna upp till den. Alltid ha den malandes i ens öra.
När han kysser dig och det känns precis som på film. När värmeljusen lyser skimrande och den lugna melodin strömmar ut ur högtalarna i låg ton, och du bara vill frysa ögonblicket.
När du vaknar upp mitt i natten med ditt öra mot hans hjärta och hela du blir varm och lugn av hans dova hjärtslag.
När han lägger armarna om dig och du får hejda en tår för att du är så lycklig över att han vill omfamna dig, just dig.
Kärlek, o denna kärlek. Stundom så fullkomligt förkrossande och stundom så fullskaligt euforibringande att hjärtat nästan brister av lycka.
Tänk, vilken lycka att människan givits den så otroligt vackra gåvan att älska och bli älskad tillbaka.
Inga läxor undanröjda, men lika glad för det
Har hela kvällen kånkat möbler och ställt i ordning. Laborerat med trasmattor. Kombinerat sängkläder. Packat upp och passat in. Och nu är det på god väg att vara klart - mitt rum. I källaren. Alldeles för mig själv. Känslan är otrolig.
Har för övrigt hunnit krascha och skära mig på en spegel. Sju års olycka, en stor vacker spegel förstörd och fula ärr på fingrarna. Underbart.
Men. Det är inget att gräma sig över. Allt var en olyckshändelse, och allt går ju att fixa med silvertejp.
Sitter just nu i sängen och myser med en kopp varm choklad (jag vägrar skriva varm oboy, choklad låter mycket mysigare!) framför lite kvällstv. Ska strax knata uppåt och borsta tänderna. Imorgon är trots allt en annan dag. Och då ska här lagas spegel!
Hoppas att ni haft en bra måndag, små kära.
Sov så gott.
Har för övrigt hunnit krascha och skära mig på en spegel. Sju års olycka, en stor vacker spegel förstörd och fula ärr på fingrarna. Underbart.
Men. Det är inget att gräma sig över. Allt var en olyckshändelse, och allt går ju att fixa med silvertejp.
Sitter just nu i sängen och myser med en kopp varm choklad (jag vägrar skriva varm oboy, choklad låter mycket mysigare!) framför lite kvällstv. Ska strax knata uppåt och borsta tänderna. Imorgon är trots allt en annan dag. Och då ska här lagas spegel!
Hoppas att ni haft en bra måndag, små kära.
Sov så gott.
Ett lov till ändo
Kör hem med trevlig 40- och 50-talsmusik spelandes på P4 (amerikansk 40-talsjazz måste vara den ultimata euforisk-melankolisöndag-i-bilen-hem-musiken, störtskönt). Kommer hem och borstar tänderna med en mycket välsmakande tandkräm. Plockar och väljer bland bågar i plast som potentiellt kan komma att beträda min näsrygg i framtiden - för att förstärka min syn. Ja, jag ska få glasögon. Och ja, jag tror att jag gillar det.
Nu - styr undan vardagsstressen och klamrar mig fast i ledigheten en liten stund till genom att krypa ned i sängen för att slumra till en mysig film. Försöker lägga grund för en bra skolvecka med tidig sänggång och ett lugnt sinne. Imorgon är en annan dag. Då tar jag itu med läxorna.
Tittar tillbaka på ett sportlov som kantats av stundtals bra och stundtals mindre roliga element. (Har haft så trååååååååkigt stundom.) Fick dock knyta ihop säcken med en riktigt bra helg. En helg som innehållit både jobb (ett kvällspass och ett dagspass, varav ett utfördes med två och en halv timmas nattlig sömn i bagaget), tjej(- med inslag av viss testosteron)kväll och mys och åter mys med min alldeles egna McSteamy.
(Dr. McSteamy - karaktär i Grey's Anatomy:
- Blond
- Skägg och mustasch
- Läkare (räddar liv)
André:
- Blond
- Skägg och mustasch
- Räddar liv (Läs: räddar mitt liv - med allt han gör))
McSteamy, som tvingat upp mitt hjärta i halsgropen, skjutit upp min puls till oanade höjder och skakat om mina fjärilar i magen genom att placera mig bakom sig på sin skoter. (En sån karl. Rawr.) Som, för andra gången på en veckas tid, mentalt fjättrat fast mig i sitt vardagsrum för att laga mig middag. Som bara är alldeles för underbar.
Drar en euforiskt melankolisk suck, klunkar vatten och slår igång Sex and the City 2. Måste säga att jag älskar de överdrivna kläderna och ytligheten som balanseras upp med djup begrundan och filosofi.
Ja, ibland är livet bra underbart.
Ytlighet
När livet känns lite väl komplicerat och skolan känns tung brukar det vara skönt att bryta av med något ytligt och lättsmält. En riktig highschoolrulle med bitchiga korkade tjejer och macho grabbar. Eller en riktigt känd kändisblogg som dryper av ytlighet och fakeness.
Eller tutorials på youtube. Jag lovar, jag kan spendera timmar framför youtube, stirrandes på tjejer som ska blenda in ögonskuggor och locka hår med plattång. Trots att jag redan har sett det, och trots att resultatet kanske inte ens blir bra. Det är bara så skönt att få ägna en stund åt något som inte känns komplicerat. Behövs ingen förklaring. Inga ursäkter. Bara mängder och åter mängder med flickor som, likt mig, vill få en paus från vardagen och göra något ytligt för några minuter.
Men aldrig i hela mitt liv har jag sett en video som har gått så fel och varit så irrelevant, och som ändå har lämnat mig som tittare önskandes att videon vore lite lite längre.
Jisses vilken söt flicka!
Mamma, kan jag få behålla henne?
Eller tutorials på youtube. Jag lovar, jag kan spendera timmar framför youtube, stirrandes på tjejer som ska blenda in ögonskuggor och locka hår med plattång. Trots att jag redan har sett det, och trots att resultatet kanske inte ens blir bra. Det är bara så skönt att få ägna en stund åt något som inte känns komplicerat. Behövs ingen förklaring. Inga ursäkter. Bara mängder och åter mängder med flickor som, likt mig, vill få en paus från vardagen och göra något ytligt för några minuter.
Men aldrig i hela mitt liv har jag sett en video som har gått så fel och varit så irrelevant, och som ändå har lämnat mig som tittare önskandes att videon vore lite lite längre.
Jisses vilken söt flicka!
Mamma, kan jag få behålla henne?
Jeg elsker deg
Stina Ärlemo Ja tack, jag skulle gärna vilja ha en i ögat. Går det för sig?
den 21 oktober 2010 kl. 15:19 ·
·
·
Kajsa Svabbarn Forsberg Ja, jag kastar upp den i luften och karatekickar den sen in i ditt öga. Vad sägs? :)
den 21 oktober 2010 kl. 15:24 ·
·
·
Kajsa Svabbarn Forsberg Faktiskt, ja!
den 21 oktober 2010 kl. 15:28 ·
·
den 21 oktober 2010 kl. 15:28 ·
·
Stina Ärlemo Då tar jag den! Kan man få den inslagen?
några sekunder sedan ·
några sekunder sedan ·
