Tog en lång och varm dusch för att bli människa igen och rensa mina tankar. Lät all stress och pessimism likt de varma vattendropparna kondensera och försvinna upp mot taket och bort. Nystade. Vände upp och ner. Mediterade.
Grävde djupt ner i mina nuvarande studier som givit mig sådan ångest på sista tiden. Funderade kring utformning och utförande. Fann tankar som gömt kurragömma med mig när jag försökt fokusera.
Lät både mina tankar och min hud skrubbas rena från smuts. Orenhet. Negativitet. Höjde successivt temperaturen tills vattnet gav mig gåshud av hetta. Lät det så dö ut och kände mig ens lite lättare. Lite mindre bekymrad. Lite lugnare.

Slog på musik som jag i nästan ett år flytt som pesten för att den förknippats med smärta och ondska. Lyssnade på texterna och lät dess innebörder vändas från negativa till positiva. Accepterade. Lät melodins melankoli bli något bra. En sinnesstämning fylld med känslor, inget annat.
Valde att inte relatera. Kände inte att jag riktigt hade förmågan. Tänkte att det här jag hör är inte något jag upplever. Det här är inte en samling soundtracks ur mitt liv. Bara ett album fyllt av vackra, om än lågmälda, melodier och genuina texter. Något jag må ha upplevt, men inget jag upplever nu.

La mig så för att läsa universitetskataloger. Fann något som fångade min blick. Drömde mig bort. En dag.

Lät drivenheten komma tillbaka till mig. Sköt bort min ångest över min framtid som likt ett tomt blad fortfarande är oskriven. Ingen stress. Jag har inget ansvar mot min värld att bli något. Bara jag är lycklig så har jag uppnått mina mål.