Huj, huj, huj! Jag har nu varit igång de senaste tolv timmarna. Jobb, promenad med Becca och bullbak - och nu hade jag tänkt susa upp till Storuman. Anledningen? Tjaaa, har inget annat för mig.
Näe, men skämt åsido har en viss liten pojkvasker just rullat hem ifrån södern, så nu ska jag upp dit och bara njuta av hans sällskap :) Mys!

En bulle har jag som sagt även hunnit ha i ugnen. x40 till och med. Huj. Tur att jag har jobbat mycket i sommar, så jag har råd med några balar blöjor och några burkar barnmat. Hoho, oj vad kul man var ikväll.

Nej, nu orkar jag inte längta längre. Storuman nästa!

Ta hand om er. Puss!

När jag blir stor vill jag ha en ståtlig dalmatiner, och så vill jag att mitt matsalsgolv ska vara i mörkt trä. Min son ska dansa balett och min dotter ska spela elgitarr. Han ska bära rosa och hon blått. Min man ska vara världens finaste pappa. Jag vill ha en ljus hall, och mörkt kaklat badrumsgolv.

Varje dag ska jag få gå till jobbet och bossa över folk, för att jag har makten till det. Min manlige sekreterare ska vara snygg och ung, och vilja ha mig för min äckligt snygga kropp och mitt skarpa intellekt. Och jag kommer gång på gång att avfärda hans smutsiga inviter för att min lust och mitt hjärta endast och enbart finns hos min man. 

Mina väninnor kommer vid det här laget vara vida kända journalister och kriminologer, och vi kommer då och då träffas över en latte eller ett glas vin för att skvallra om syndiga utflykter med makarna och barnkalas som spårat ur. 

När jag når mina ålderskriser kommer jag inte noja mig över att mitt yttre sakta förfaller, utan istället över att jag sett allt för lite av världen. Därför kommer jag att varje år från min första ålderskris ta med min familj ut på äventyr i fjärran länder. Safari i Afrika, barnhem i Ryssland, bergsbestigningar i Himalaya och hundsläde i Alaska. Allt för att mina barn ska få bilda sig en uppfattning om världen, och för att mitt upptäckelsebehov ska stillas. I vårt vardagsrum kommer en stor vacker världskarta sitta uppe, med nålar fastsatta på de platser vi besökt och de vi vill besöka.

När min man och jag börjar närma oss vår ålders höst kommer vi att flytta ut till vårt lantställe permanent. Där kommer vi att sitta och lösa korsord tillsammans och lyssna på melodikrysset på lördagsmornar medan jag bakar bullar till eftermiddagsfikat. Våra barn kommer att hälsa på oss ofta, och vi kommer att passa våra barnbarn många helger, då vi kommer att vara ute och fiska och äta glass. 
Jag kommer fortfarande att träffa mina väninnor då och då, men då kommer skvallret att handla om recept på tunnbröd och den nyaste vävstolen. 

När tiden sedan tagit slut för mig och min make kommer vi somna in, tätt omslingrade i vår dubbelsäng. Våra tillhörigheter kommer att portioneras ut till våra barn, och våra förmögenheter kommer att skänkas till behövande.

När jag kommer till himlen kommer jag att ge mina farföräldrar varsin lång kram, kyssa min pappa i pannan och säga att jag har saknat dem varenda vaken minut av mitt liv.

Kryper, med tanke på att jag har sovmorgon imorgon till ett, i säng tidigt ikväll. Tvångs-loggar ut för att förlora mig i litteraturens och ordens förtrollade värld en stund innan sovdags. Ger en timme av min dyrbara tid till Liza Marklund och hennes en plats i solen. Kan kanske vara en hit. Kanske inte. Allt eftersom bladen som bläddrats blir fler, hoppas jag bilda mig en uppfattning. 

Ner i sängen följer också en längtan efter en varm famn och högljudda flickskratt. Det finns så många att sakna just nu.
Men det är bra att sakna. Det är då man uppskattar som mest. Bäst att ta vara på känslan. Skicka iväg ett 'saknar dig' och sedan bara njuta av just det - saknaden. 

Nu skriver jag på övertid. Hör Liza och hennes fängslande ordkompositioner ropa från sängen. Måste rusa!

Det är de små sakerna som gör helheten. De där klarröda klackarna till cocktailklänningen, den lilla nypan med salt över lördagsmiddagen, den där lilla kakan till eftermiddagskaffet. Den där lilla virveln du har på höger sida av huvudet, solranden i nacken, utslaget på ditt högra ben som varenda kväll driver dig till vansinne när vi ska slå oss till ro och mysa ner oss framför en film.
Små saker. Långt ifrån allt, men ändå betydelsefulla små ting som hör till helheten. Vad vore oboyen utan den lilla chokladklicken i botten på glaset? Långt ifrån allt, men ändå något så betydelsefullt att helheten inte skulle vara densamma utan den. 

Det gäller att se de små sakerna och inse att de gör helheten. 

När du bryter alla rutorna i chokladkakan innan du öppnar förpackningen. När du navigerar ratten med dina knän, bara för att du ska kunna hålla min hand samtidigt som du fipplar med fönsterrutan. När du fyller upp mjölkglaset för att du avskyr när det bara är en liten skvätt kvar. När du slänger upp en påse fylld med godisremmar framför mig efter att du varit borta en helg, bara för att du vet att jag älskar dem. När du ler sådär busigt och sjunger med till Björn Rosenström. När du sladdar runt och gör ofog med bilen och sedan säger ett busigt "brum", och ser sådär söt ut som bara du kan.

Har haft en otroligt skön och slapp dag idag, och ändå har jag till och med hunnit vara iväg en stund mitt på dagen för att jobba några timmar :) 
Sov till tolv och susade sedan iväg till jobbet där vi gick en lång promenad i det strålande vädret för att sedan sätta oss och eftermiddagsfika och steka våra sommarbleka nunor. Jobbade till 16 och rullade sedan hemåt för att parkera mig i solskenet några timmar, så nu har även jag påbörjat solbrännandet på riktigt :) Har en söt liten solrand tvärs över benet från shortsen som jag kan stoltsera med efter idag :) Underbart!

Imorgon blir det jobb från 7-15, så därför kastar jag snart in handduken och kryper till kojs. Sedan börjar en ny och fräsch vecka med en massa jobb på schemat. Dessutom kommer vi ju in i augusti snart. Hiskeligt vad det här sommarlovet har gått fort! Svisch sa det bara, så var vi redan i slutet på juli. Snart tar den här intensiva jobbperioden slut (om jag inte lyckas flörta till mig ett gäng med arbetspass till) och sedan tar skolan vid igen. Vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Så jag lämnar det så slipper jag välja.

Annars händer inget speciellt. Har jag tur får jag en liten eftermiddagsdejt med Elin efter jobbet imorgon. Om vädret håller i sig, vill säga :)

Nu ska jag borsta mina tänder och krypa i säng. Imorgon är en annan dag!

Puss!

Nercabbad bil. Strålande sol, varma vindar och glajjorna på. Jeansshortsen tajt kring höften och sommarens flitigast användna linne skylande placerat över överkroppen. Omsorgsfullt solkyssta människor ute, samhället fullt av liv. Hans hand i min. Blicken på vägen. Och så den där favoritlåten som jag bara inte kan lyssna mig less på.

Idag vaknade jag upp med en otroligt behaglig känsla i bröstet. Sen märkte jag att det var någon som låg och klämde på det. Nej, jag menade inte bokstavligt talat bröstet, men det kanske alla redan hade förstått? Bara jag som tänker förbjudna tankar så här tidigt på morgonen... Usch.
Anyways var det en väldigt behaglig känsla som hade slagit sig till ro inom mig, vilken kroppsdel den nu satte sig i är ju egentligen oväsentligt. Igår somnade jag med en sån där 'åh-gud-vad-jobbigt-att-behöva-jobba-idag'-känsla men nu vaknade jag upp och kände att det kanske inte ska bli så jobbigt ändå. Det är lite småbehagligt att få traska genom korridorerna i sakta mak och veta att man gör något för någon annan. Att man faktiskt hjälper dem klara vardagen och på sikt ger dem chansen till ett normalt liv. 

Det är med en sån här känsla jag skulle vilja vakna varenda dag när ja har tagit mig ifrån skolbänken och börjat orientera mig fram i jobbdjungeln. Jag vill hitta det där jobbet som får mig att vilja stanna kvar efter att mitt arbetspass tagit slut, bara för att jag tycker att det är så roligt att jobba och att det ger mig så mycket. Jobbet som får mig att vilja ta på mig arbetspass efter arbetspass för att jag nästan trivs bättre där än någon annanstans. Nästan. 

Men än är det ju en bit kvar. En ganska lång bit. Beslut ska fattas, val ska göras. Frågor ska besvaras. Vad ska jag göra efter studenten? Ska jag ta mig ut i arbetslivet och försöka skrapa ihop lite pengar något år och sedan gå tillbaka till skolbänken, eller ska jag hoppa på en utbildning direkt? Och i så fall, vilken utbildning? Och var? Ska jag flytta långt eller stanna nära för att undvika för stora förändringar? Stanna bara för att det är så mycket bekvämare eller ta det stora steget och bejaka möjligheterna? 

Så många frågor, och ännu inga svar. Men det kommer med tiden.

Nu känner jag att duschen ropar efter mig. Sen känner jag att min mage skulle behöva fyllas med mat och att jag skulle behöva komma på en passande matlåda till i eftermiddag. Ser nu att huset skulle behöva sig en omgång med moppen också. Kanske hinner jag innan jag måste börja rulla mot Stensele. 

Ha en bra dag, små fina. Puss!

Gud vilken behaglig dag jag har haft. Inte gjort ett dyft, bara njutit av min lediga dag. Legat och lyssnat på regnet som öst ner, beställt lite förnödenheter (läs: kläder) och bara varit. Underbart.

Flygplatser. O, dessa underbara flygplatser. Atmosfären. Känslan. Den där lätta unsen av stress. Chansen till miljöombyte för hur länge man vill. 

Om jag kunde skulle jag åka ut till Arlanda lite nu och då och bara sitta och titta på människorna och bevittna hur planen lyfter och landar. Drömma mig bort mot outforskade platser. Sol. Värme. Kultur. 

Det kan ju inte finnas något bättre än att få packa sin resväska, ta sig ner till Arlanda, stanna upp och insupa atmosfären för en stund och sedan få skynda vidare mot fjärran destinationer. Slänga blickar mot monstruöst stora skärmar, där hela världen finns samlat. Bombay, New York, Nya Zeeland. Just pick one. 

Ett konstant sug efter att få trampa ny mark. Konstant sugen på att slänga mig på ett plan och byta miljö. Uppleva andra kulturer, se andra religioner, förtära andra typer av föda. Bevittna andra vidder. 

Just nu är jag grymt sugen på att kosta på mig en dyr vistelse i Dubai. En mysig höstweekend i Paris. En veckas semester i Medelhavets och kulturens Grekland. En hetsig spontanresa till ett pulserande Tokyo. En volontärresa till Sierra Leone. Eller kanske en allt i allo-resa 'hem' till Thailand, med det pulserande stadslivet i Bangkok och det underbart pittoreska livet ute på landet. 

Nu är jag trött på små potatis-Sverige. Jag vill se Akropolis i morgonsol och Eiffeltornet så nära att jag kan nudda det med mina bara händer. Åh, så underbart.

Melanie Fiona - Monday Morning

Brokeback Mountain på tv. Får börja en timme senare imorgon bitti (och ändå få betalt från ordinarie tid). Har jobbat och kommer att jobba alla dagar förutom en denna veckan och har satt mig tillgänglig för hela nästa vecka, så förhoppningsvis fortsätter kosingen ramla in stadigt. Har mitt anställningsbevis liggande bredvid mig på skrivbordet, med min lön skriven i feta stora siffror, sweeeet.

Jojo, det tar sig.. Designen är långt ifrån som jag vill ha den, men jag har iallafall fått bukt med den uppfuckade sidomenyn blogg.se så otroligt barmhärtigt förstörde, och jag har fått in lite friska fläktar. 
Dock är ju designen ungefär lika rolig som en hög med kottar, men detta är allt jag kan få fram just nu. Jag har idéer men min inspiration ligger i botten, så ni får vackert vänta på att den där pangdesignen ska komma. Någon dag ska jag fixa den, någon dag.

Åter på hemmaplan efter en helskön helg i Vännäs som har bjudit på heta dagar, ljumma kvällar, god mat och mysigt sällskap. Och nu är allt så där behagligt som det alltid är när man har varit ute och flängt och får komma hem till stillheten. Jag är sådär behagligt myspumsig som man alltid blir efter att ha slumrat i bilen (jag älskar, älskar, älskar verkligen att åka bil. åh så mys!) och nu sitter jag och myser framför Stolthet och Fördom på trean. Åh, den filmen är så himla mysig. Jag älskar Keira Knightley. Så himla vacker och så otroligt talangfull.

Inatt känner jag ett craving efter att titta på bingolotto eller plus eller något annat vuxenprogram och äta något riktigt osliskigt. Som ett äpple. Eller kanske en slice melon.