Friday, I'm in love
Jag minns en tidig morgon i somras. Har kört upp till Storuman över kvällen för att se film med några goda vänner. Spenderar många många minuter med munnen fastklistrad mot någon annans. Somnar i en trygg famn. Tittar sömndrucket på klockan och säger att jag måste köra hem. Tillåts inte. Erbjuds skjuts, eller övernattning. Övernattning, ett sådant laddat ord. Jag? Sova? Med dig? Nu? Sista gästen skjutsas hem och jag somnar om. Väcks och visas in i ett kalt sovrum, med fjärilars dova vingslag i magen.
Idag tittar jag tillbaka på en blyg flicka och en söt ung man som med ett litet leende plitar fram under lugg. Kommer ihåg att jag sov med alla kläder på den natten, ovanpå täcket, bara för att inte förstöra något. För att inte rusa för fort fram.
Och se var vi har tagit oss nu. Till ett tillstånd då hon köper hem värmeljus åt honom för att hon använt upp hans 30-pack, och han tar för givet att laga hennes bil. Ett tillstånd då hon nu sover under täcket, nära nära. Då hon inte längre möter spegelbilden på morgonen med panik, utan istället med att rycka på axlarna.
Ett tillstånd av kärlek. Och många, många övernattningar.
Free fallin
En halv sekund senare infann sig åter lugnet i mig, efter att att jag lyssnat till den ett år yngre grabben i bordet mitt emot fråga vår lärare en grammatisk fråga. En grabb jag egentligen inte bryr mig om. Som jag vanligtvis knappt uppmärksammar. Som bara finns där. Vad som hände vet jag inte riktigt, men det var bara något med lugnet i hans röst; det lugna ansiktsuttrycket; hans väninnas lugna energi; som sa mig att allt var okej. Som sa åt mig att skjuta undan paniken. Och sen var allt tillbaka till det vanliga igen och jag arbetade bättre än jag någonsin gjort under en engelskalektion.
För varje dag som går blir jag mer och mer övertygad om att ensamhet faktiskt stundtals kan vara något bra. För varje dag mognar jag.
Vänta bara. Snart är jag färdig att slå ut.
Vad som komma skall
Spenderar måndag kväll med huvudet fullt av tankar. Igenimmat av ångestens ångor. Ångesten över prestation och handling.
Få tankar kring skolarbete. Många kring tiden efter studenten. Tiden som i folkmun och studenters tankesmedjor blåses upp till begreppet framtiden. Vad händer? Och hur?
Rensar tankarna med en lång skållande dusch och sedan ett telefonsamtal till en klok ung man.
Den viktigaste i ditt liv är dig själv
Filosoferar spontant kring människans benägenhet att bry sig alltför mycket om andras åsikter. De kommer inte att genomföra gymnasiet, kirra första jobbet eller hitta den sanna kärleken åt dig, så varför förlita sig på deras åsikter? De har ingenting med dig att göra.
Anyways. Spenderade gårkvällen med oxfilé serverad på stort vackert fat av käresta och sedan lätt ihjälskrämd framför en thriller i goda vänners sällskap. Angenämt, mycket angenämt.
Härnäst väntar kort studerande av engelska och sedan besök av en stilig herre. Solsidan och film står på agendan. Potentiell söndagsångest eliminerad.
Livet är bra.
Det mest orealistiskt otroliga du någonsin kan finna dig själv i
När man fallit så upp över öronen att man är så rädd, så rädd för att lämnas av honom. När han springer ut för att köpa mjölk till middagen och man nästan inte vill låta honom gå. Allt för att man är rädd för att han aldrig ska komma tillbaka till en. Rädd för att lämnas ensam med en kall tallrik pasta och ett brustet hjärta.
När man spenderar torsdagskvällen sneglandes på telefonen bara för att man vill ringa honom och få höra hans röst. Få somna till hans röst. Vakna upp till den. Alltid ha den malandes i ens öra.
När han kysser dig och det känns precis som på film. När värmeljusen lyser skimrande och den lugna melodin strömmar ut ur högtalarna i låg ton, och du bara vill frysa ögonblicket.
När du vaknar upp mitt i natten med ditt öra mot hans hjärta och hela du blir varm och lugn av hans dova hjärtslag.
När han lägger armarna om dig och du får hejda en tår för att du är så lycklig över att han vill omfamna dig, just dig.
Kärlek, o denna kärlek. Stundom så fullkomligt förkrossande och stundom så fullskaligt euforibringande att hjärtat nästan brister av lycka.
Tänk, vilken lycka att människan givits den så otroligt vackra gåvan att älska och bli älskad tillbaka.
Inga läxor undanröjda, men lika glad för det
Har för övrigt hunnit krascha och skära mig på en spegel. Sju års olycka, en stor vacker spegel förstörd och fula ärr på fingrarna. Underbart.
Men. Det är inget att gräma sig över. Allt var en olyckshändelse, och allt går ju att fixa med silvertejp.
Sitter just nu i sängen och myser med en kopp varm choklad (jag vägrar skriva varm oboy, choklad låter mycket mysigare!) framför lite kvällstv. Ska strax knata uppåt och borsta tänderna. Imorgon är trots allt en annan dag. Och då ska här lagas spegel!
Hoppas att ni haft en bra måndag, små kära.
Sov så gott.
Ett lov till ändo
Kör hem med trevlig 40- och 50-talsmusik spelandes på P4 (amerikansk 40-talsjazz måste vara den ultimata euforisk-melankolisöndag-i-bilen-hem-musiken, störtskönt). Kommer hem och borstar tänderna med en mycket välsmakande tandkräm. Plockar och väljer bland bågar i plast som potentiellt kan komma att beträda min näsrygg i framtiden - för att förstärka min syn. Ja, jag ska få glasögon. Och ja, jag tror att jag gillar det.
Nu - styr undan vardagsstressen och klamrar mig fast i ledigheten en liten stund till genom att krypa ned i sängen för att slumra till en mysig film. Försöker lägga grund för en bra skolvecka med tidig sänggång och ett lugnt sinne. Imorgon är en annan dag. Då tar jag itu med läxorna.
Tittar tillbaka på ett sportlov som kantats av stundtals bra och stundtals mindre roliga element. (Har haft så trååååååååkigt stundom.) Fick dock knyta ihop säcken med en riktigt bra helg. En helg som innehållit både jobb (ett kvällspass och ett dagspass, varav ett utfördes med två och en halv timmas nattlig sömn i bagaget), tjej(- med inslag av viss testosteron)kväll och mys och åter mys med min alldeles egna McSteamy.
(Dr. McSteamy - karaktär i Grey's Anatomy:
- Blond
- Skägg och mustasch
- Läkare (räddar liv)
André:
- Blond
- Skägg och mustasch
- Räddar liv (Läs: räddar mitt liv - med allt han gör))
McSteamy, som tvingat upp mitt hjärta i halsgropen, skjutit upp min puls till oanade höjder och skakat om mina fjärilar i magen genom att placera mig bakom sig på sin skoter. (En sån karl. Rawr.) Som, för andra gången på en veckas tid, mentalt fjättrat fast mig i sitt vardagsrum för att laga mig middag. Som bara är alldeles för underbar.
Drar en euforiskt melankolisk suck, klunkar vatten och slår igång Sex and the City 2. Måste säga att jag älskar de överdrivna kläderna och ytligheten som balanseras upp med djup begrundan och filosofi.
Ja, ibland är livet bra underbart.
Ytlighet
Eller tutorials på youtube. Jag lovar, jag kan spendera timmar framför youtube, stirrandes på tjejer som ska blenda in ögonskuggor och locka hår med plattång. Trots att jag redan har sett det, och trots att resultatet kanske inte ens blir bra. Det är bara så skönt att få ägna en stund åt något som inte känns komplicerat. Behövs ingen förklaring. Inga ursäkter. Bara mängder och åter mängder med flickor som, likt mig, vill få en paus från vardagen och göra något ytligt för några minuter.
Men aldrig i hela mitt liv har jag sett en video som har gått så fel och varit så irrelevant, och som ändå har lämnat mig som tittare önskandes att videon vore lite lite längre.
Jisses vilken söt flicka!
Mamma, kan jag få behålla henne?
Jeg elsker deg
·
·
den 21 oktober 2010 kl. 15:28 ·
·
några sekunder sedan ·
Ty vad vore kärleken utan sorgen
Helgen känns så långt borta.
Grattis, kvinnor,
för idag är det vår dag.
Oh darling
Jag letar efter ett ord
Ett helt nytt ord
Ett ord som ingen någonsin hört
Jag letar efter ett ord som berättar
att du är det finaste
De små sakerna
Är det något som är säkert i min oförutsägbara värld, så är det att jag lever för de små sakerna.
Ett trevligt program på radion när jag kör hem i natten. Den där spontana kindpussen mitt i lördagsfilmen. En kär vän som stryker en över kinden. När man finner en liten leksak man tyckte mycket om som ung. Det där - ja, just Det där - ögonkastet som slängs över frukostbordet. Att få sitta i sängen och äta apelsin och dricka té klockan tolv på natten.
De där små sakerna som gör Allt till vad det är. Det, är något värt att leva för.
Helt plötsligt fanns en jord, en himmel blå
Vidare älskar jag att bli bjuden på femstjärnig middag av min mästerkock till käresta. Att diska bort och sedan tända ljus i ett mörklagt rum. Att bjuda in till filmkväll och ha värden sussandes på min axel kvällen igenom. Att somna tidigt och vakna i ottan - för att sedan kunna krypa lite närmare och somna om.
Älskar att bli dragen på smutsiga tjocksockar på helblankt lägenhetsgolv fram och tillbaka, bara för att möjligheten finns. Att grossa i små chipsflagor tills magen kniper, med blicken fastställd på Svea rikes värsta bilförare som genom koner och bilbanor flyger om vartannat.
Älskar tanken på en ledig vecka. En vecka att ladda batterier och ta en paus från vardagen.
Ja, ikväll älskar jag nog banne mig allt.
Nostalgiskt
Gigantiska kaniner, flickor med stora flätor och fyrverkerier med orden "pov! pov!" intill. Hoho. Och så alla dessa bildförtydliganden. "En katt" skrivet ovanför den uppenbarliga katten och "björken" ovanför.. just det, en björk.
Har även hittat några teckningar jag mottagit av mina kära väninnor under alla dessa år. Mest förekommande som konstnär är lilla fröken Löfdahl, som även hon tydligen haft en fallenhet för gigantiska kaniner (en A3 stor krabat!).
2006 minsann. På den tiden mamma klädde in min säng med draperier och mina väggar var t a p e t s e r a d e av posters med diverse punkband och stiliga pojkar. And ohyes, campics it is
