Och jag väntar och väntar. Väntar på att han ska äntra min dörr. Väntar på att jag ska få omfamnas igen. Känna den där doften, få de där kyssarna, känna de där känslorna. 

För att fördriva tiden har ljus tänds och mysmusik slagits på. En redan utläst bok tar min största uppmärksamhet. Jag måste verkligen lära mig det här med att läsa nya böcker, inte bara gå tillbaka till de jag redan läst. 
Minuterna går bara långsammare och långsammare. Tar det verkligen så lång tid att korsa landet? 

Och längtan växer sig bara större och större och rastlösheten bara ökar och ökar. Påbörjar sin vandring från mitt huvud och ut i armar och ben. Kan inte ligga stilla. Måste göra något. Facebook, bloggar, allt redan läst. Sängen igen. Kanske ska försöka sova en stund? Blundar. Slår upp ögonen igen. Fungerar inte. 

Utanför faller ett stilla regn. Och jag bara väntar. Och väntar.