Att få krypa in i sin kärestas famn när vind och regn stormar utanför dörren, det måste vara det absolut mysigaste som någonsin kan upplevas. Höra ett spöregn smattra mot taket och vinden slita i den lilla däckskodda boningen. Höra kylan knacka på dörr och vägg i fråga om att få komma in. Känna hur sammanflätade händer, kroppar och hjärtan likt det bästa pansar kan inkapsla en så ofantlig mängd värme och trygghet under ett så tunt täcke.

Men vad gör man när ens hjärta åker iväg i natten för att arbeta? Jo, man värmer en stor kopp med oboy, slår på norska P3, dimmar ljuset, kryper upp i soffan iförd hans hoodtröja och läser Alex Schulmans Skynda att älska. Något varmt och gott att dricka, något ljud för att bedöva tystnaden, något som inger trygghet och något trevligt att läsa. Och där har ni det. Likt listan över vad en brud ska bära ner för altargången (något blått, något lånat, etc.) har ni fått receptet på ett långt äktenskap mellan mysfaktor och homo sapiens. Återstår bara att iordningställa och bepröva.