Kör hem med trevlig 40- och 50-talsmusik spelandes på P4 (amerikansk 40-talsjazz måste vara den ultimata euforisk-melankolisöndag-i-bilen-hem-musiken, störtskönt). Kommer hem och borstar tänderna med en mycket välsmakande tandkräm. Plockar och väljer bland bågar i plast som potentiellt kan komma att beträda min näsrygg i framtiden - för att förstärka min syn. Ja, jag ska få glasögon. Och ja, jag tror att jag gillar det.

Nu - styr undan vardagsstressen och klamrar mig fast i ledigheten en liten stund till genom att krypa ned i sängen för att slumra till en mysig film. Försöker lägga grund för en bra skolvecka med tidig sänggång och ett lugnt sinne. Imorgon är en annan dag. Då tar jag itu med läxorna.

Tittar tillbaka på ett sportlov som kantats av stundtals bra och stundtals mindre roliga element. (Har haft så trååååååååkigt stundom.) Fick dock knyta ihop säcken med en riktigt bra helg. En helg som innehållit både jobb (ett kvällspass och ett dagspass, varav ett utfördes med två och en halv timmas nattlig sömn i bagaget), tjej(- med inslag av viss testosteron)kväll och mys och åter mys med min alldeles egna McSteamy.
(Dr. McSteamy - karaktär i Grey's Anatomy:
- Blond
- Skägg och mustasch
- Läkare (räddar liv)
André:
- Blond
- Skägg och mustasch
- Räddar liv (Läs: räddar mitt liv - med allt han gör))
McSteamy, som tvingat upp mitt hjärta i halsgropen, skjutit upp min puls till oanade höjder och skakat om mina fjärilar i magen genom att placera mig bakom sig på sin skoter. (En sån karl. Rawr.) Som, för andra gången på en veckas tid, mentalt fjättrat fast mig i sitt vardagsrum för att laga mig middag. Som bara är alldeles för underbar.

Drar en euforiskt melankolisk suck, klunkar vatten och slår igång Sex and the City 2. Måste säga att jag älskar de överdrivna kläderna och ytligheten som balanseras upp med djup begrundan och filosofi. 

Ja, ibland är livet bra underbart.