När världen sliter i mina sargade tygskor och kämpar för att få mig att falla. När rösterna i mitt huvud blir för högljudda för att urskilja. När spegelblanka salta droppar arbetar sig upp ur mina tårkanaler och likt ett stilla sommarregn faller ner för mina kinder. När drömmarna blir för stora. När hjärtat bultar likt det största slagverk och mina ådror flämtar efter blodröd vätska att få samverka med. När huvudet känns tungt och kroppen kraftlös.

Då vill jag bara få vila min panna mot din. Andas mot din hals. Viska kärlek i ditt öra.

Stanna tiden. Uppmana gudarna att låta ett vasst regn falla över oss och skölja bort all sorg från våra sårade själar. Låt nariga vinterbleka händer få fläta sig samman och ställa sig upp mot världen. Hela mig. Kom hem.