Plitade just ner vad som kan tyckas vara hela mitt liv på ett A4:as blogginlägg. Skrev om nutider och dåtider. Benade i vad som har hänt mig. Varför en grå hinna av likgiltighet ständigt envisas med att lägga sig över vad jag än tar mig för. Skrev om min vilsenhet, och mitt famlande i mörkret. Att jag på något sätt känner det som att jag har tappat bort mig själv.

Men sen tog det stopp. Just i detta nu är hjärnkontoret alltför trött för att fundera över existensiella frågor, än mindre dess svar.

Det får bero en stund till. En till natt av famlande i mörkret borde inte ge alltför stor skada. Frågorna kommer i sinom tid att få sina svar. Just nu behöver undertecknad nämligen lite skräptv och sedan en god natts sömn.

Vacker melodi. Vackra tongångar. En av många anledningar till att det vilsna och ensamma jaget dök upp för granskning i natt.